Bort. Nytt.

Små historier som poppar upp från fantasin ibland, kan vara ganska förvirrande.

"Väskan var tung, och målet var okänt. Antar att jag bara ville bort ifrån allting. Allting - mitt liv, jobbet, lägenheten - vardagen. Inne på stationen luktade det starkt av sprit - någon punadre hade somnat med en öppen Vodkaflaska. Jag såg mot den utländska städaren, och undrade om han också längtade bort. Bort ifrån fyllot, mynttoaletterna, biljettautomaten, resecentrum - allt.

Jag ville börja om på nytt. Köpte en biljett - Skurup. Vem fan hade hört talas om det? Tjugotre minuter - bara att vänta. Tur att man hade musik med sig.

Tåget blev försenat, men vad hade jag förväntat mig? Bort. Sur min - på... Man får ju inte låta folk tro att man är social. Tågkorridorer känns alltid trängre när det är fullt över allt. Dessutom är det väl inget att le åt, när tåget börjar åka? Ledig plats - toppen! Jag slänger in väskan i närmsta bagageutrymme, och sätter mig. En svag doft av vattenmelon, och ljudet av hög musik i ett par skräniga hörlurar tränger fram från tågets övriga sinnesintryck.

Nytt. Jag ser på henne - hon har lutat sitt huvud bakåt på sätets pappersduk, samtidigt som hon blundar och ler. Exotiska ögon, ljusbrun hy. Söt.
Nytt. Om man skulle... Nej. Jag skulle bara bli avfärdad. Men jag kan inte sluta se på henne. Jag vet att jag kommer drömma om henne i resten av mitt liv - vad som än händer. Hur länge har det pågått? 1 sekund? Ett lyckligt liv? En evighet?
Hon öppnar sina ögon. Ultrarapid. Jag kan se hennes pupiller i motljuset, hastigt förminskas på grund av det plötsliga ljuset. Varje detalj i hennes ansikte - hastigt förändras det, hon kisar. Vänjer sig vid ljuset. Jag är fast - hon ser på mig, vänder huvudet sakta efter ögonen.
En explosion av det vackraste leende jag någonsin sett. Musik. Hennes röst låter inte som musik - hennes röst är musik. Ljuset - det mjukgula ljuset som reflekteras i hennes ansikte - allt är förtrollande. Hon talar igen, och jag uppfattar att hon presenterar sig.

"Hej! Fredrica!" Hon kränger fram sin hand mellan oss i det trånga sätet för att hälsa.

Jag minns knappt vad som har hänt... Men från att vilja bort ifrån allting, vill jag helt plötsligt stanna. Stanna i det nya - då hon och jag lyssnade på hennes musik genom varsin öronsnäcka, hand i hand, kind mot kind. På väg mot något nytt."

Ibland får man insikter av något annat - och jag undrar om man då snor någon annans lyckligaste minne.

Barnum Effect

Så lätt att leva, så lätt att göra fel.

Så lätt att skada, så lätt att göra någon glad.

Så lätt att förstöra, så lätt att skapa.

Så lätt att glömma, så lätt att minnas.

Så lätt att släcka, så lätt att tända.

Så lätt att fråga, så lätt att svara.

Så lätt att falla, så lätt att flyga.

Så lätt att njuta, så lätt att lida.

Så lätt att leva - så lätt att manipulera.

Nej, det kommer inte finnas speciellt mycket substans i detta inlägg, och dessvärre inget rep krig påsen... Men jag hoppas att du tänker vidare lite på det.

Man kan koppla inbillning till många fenomen - Pseudovetenskap och Folkets argument, men den största inbillningen, den som alla bygger på, är ändå Barnum-skrifter och uttalanden.

"Du har ett behov av att andra människor beundrar och tycker om dig, men samtidigt är du ofta självkritisk, och fast du känner att du ibland har en del brister i din personlighet, känner du att du ofta kan kompensera dem med något annat. Du har ofta beslutsångest inför något viktigt, men du känner att det ofta blir bra till slut. Du känner att vänner är en väldigt stor del, och du önskar att du tillbringade mer tid med dem."

Kan du läsa ovanstående text, utan att hålla med om att den passar in på dig?

Kan du se Scientologernas reklamfilm utan att säga att den berörde dig?

Kan du läsa dagens horoskop utan att tycka att det stämmer?

Kan du uppriktigt sagt påstå att du inte känner att du känner ett tomrum inuti dig själv?

Kan du be till en högre makt utan att säga att du mår bättre efteråt?