Han hade aldrig varit rädd för mörkret. Aldrig för ljud som huset gav ifrån sig när han var ensam hemma. Han var därför inte rädd denna gången heller, när han gick ner för trappan i mörkret.
Efter att ha hämtat ett glas med vatten, såg han i ögonvrån en figur som stod i hans vardagsrum. Fel.
Det skulle inte finnas någon eller något just där - han var ensam hemma, och det skulle inte komma hem någon på åtminstone ett par dagar.
Fel. Men han såg figuren helt klart nu.
Fel. Så svarta ögon kan inte stirra på en utan att man flyr.
Fel. All kraft sögs ut ur honom.
Fel. Tusentals nålar i hans medvetande.
Fel. Att vilja fly, men oförmögen att röra sig.
Fel. Det borde vara ljusare - det var mörkt förut, men nu var det kolsvart.
Fel. En hand över ansiktet.
Fel. Man kan inte dö såhär.
