Small Sources

"Well, we went there.",  he said.
"And what did you find?"
"Sounds."
"Sounds?"
"Yes, our equipment picked up sounds. And magnetism."
"How is that even possible?  - There is gotta be a source or-"
"Sound is a form of movement, almost equivilient to the movement that forms heat. The isolated spots of sounds that we found, are just as natural as our own sun."
He was stunned - no science or fiction had even predicted this type of phenomena.
"Instead of a beacon of bending space-time, generating heat, radiation, magnetism, gravity and light, as most stars, if not all stars are... These... Small sources of sound... Was life"


Part 2 here.

Otrolighet

Det är knappast troligt att det skulle kunna vara så, att du var... Men ändå kan jag inte sluta tänka på det - har jag någon anledning till att inte göra det..?

Självklart skulle det aldrig vara så, men samtidigt.
Allt känns så lätt att bara släppa; aldrig skulle jag vilja hindra, samtidigt vill jag aldrig förlora.
"Nejdå, det är ingen fara"

Motgång?

Vad ska man göra när man tycker att något är fel, men att berätta om det, skulle vara samma som att göra det man tycker är fel?

Idag undrade min käre far om vad folk i min närhet tycker om det jag tycker och tänker - och jag svarade att jag inte talar om det med någon. Han frågade inte om varför jag inte gör det; men jag tänkte stilla att det vore ju som att göra tvärt emot det jag tycker.

Jag har ingen aning om det jag tänker på, och på det sättet jag ser världen är bättre än något annat... Och jag vet inte om det andra sättet är sämre än det jag anser.

Anledningen till att jag inte diskuterar det med någon, är att jag inte tror på idén att föra sina tankar vidare. Jag har försökt; och jag har inte hittat något annat än ett likgiltigt svar. Jag anser att lära ut mina tankar och idéer inte är tillräckligt "uppseendeväckande" och revolutionerande för att folk skall ta till sig det jag har inom mig.

Se det jag lägger ut på denna sidan som ett exempel - inte diskuterar folk det med mig. Inte sprider människor den vidare, eller bryr sig speciellt mycket om det... Det är liksom ingenting som påverkar människor mer än att de tar till sig det, och sedan inte tänker på det så mycket mer.

Men frågan är om det är någonting jag vill skall hända?

Jag brukar ofta se på religiösa ledare på ett neutralt nedlåtande sätt, då jag anser att man inte borde sprida sina egna tankar, och därmed påverka människor genom sina egna fördomar.

Jag menar - om jag nu tror och tycker på det sättet; varför skulle jag då berätta om det jag tycker och tror till människor som inte har ett uppenbart intresse av det jag tycker och anser? Det är en självgenererad motgång.

Men ingen motgång som i något negativt; utan snarare som ett neutralt faktum: Jag står inte för att man borde sprida idéer som inte tillför något till världen, och därför låter jag religioner hålla på som de gör, ända tills någon frågar mig om vad jag tycker.

Självklart skulle detta hindra mig från att publicera detta inlägget... Men jag är för tillfället rätt säker på att det inte är speciellt många som följer det jag skriver ändå.

Så; för att återknyta till det min far undrade om:

En idé som är bra på ett nytänkande sätt, är självspridande och självutökande - en simpel idé kan byggas till något oändligt mycket större, om grundtanken är god. Om det jag säger till honom när han frågar är såpass bra att han sprider den vidare, då är det en som är värd att spridas, och därmed tänkas på. Om den inte är det - är det kanske bättre att utveckla den, eller tänka på något annat? Det är bara en tanke jag har kring idéer.