A Beautiful Mind

Is love really nothing more than what we share with somebody at a fixed point in life? And if so, then why do we ever stop loving someone?

Morphys lag

Vissa människor gillar man, andra gillar man inte. Man undviker oftast de senare, men vill tillbringa tid med de första. Vissa människor gör att man gillar sig själv mer. Andra glömmer en. Oftast händer det senare. Varför sker det som är negativt oftare än allt annat? Ifall man trivs med det som är bra - varför fortsätta med det som är dåligt? Som att sitta på en pedistal, och förneka att man förtjänar det.

Small Sources Part 2

As a continuation to "Small Sources".
Note: This is a fictional work, don't take anything in it as a fact.

They both looked at eachother for a long while. He had tears in his eyes. He looked away at the window, and said "Im sure of that you at some point have been mentally moved by music".
"And that you, like many other, have wondered what the meaning of life is."
The man nodded - the statement that his old friend had made was a part of every human's life. He was still shocked, though - this man, that he thought that he knew so well, had actually found, and explored - alien life.

"They are very much like us" he countinued - "and if you take your time, and look at the enviroment, you'll see that they really is the only natural form of life that would be sustainable on that planet. It's a complicated lifeform, with it's orgin, just like earth-life, unknown."
"Why do you claim them to be much like us?" - "They are just a few molecules big, and the only thing they do, is to radient sounds and magnetism?"
"Because they have many things in common with humanity"
"How do you mean?"
"I mean that they think very much like us"
"Tell me - how could they possibly think, when there are so many studies that shows that you'd need at least a mass equal to the brain of an insect to even generate a readable result of brain-activity?"
"Because it is just like you say - they think, one of them couldn't possibly hold a thought. But as we got closer to the poles of the planet, we discovered a more organized form of them. They were still the same species, but the planet's strong electro-magnetic field made them stronger. Imagine resonance."
"Explain more - what do you mean?"
"When two or more objects have the same level of resonance, or a overtune that can be divided between them, they tend to get stronger. Since all of the organisms were on the same planet, they all shared the same origin, and the same oscillation by default. Here on earth, we have two sexes - male and female. And in order to reproduce ourselves, the natural way - we need the opposite sex to do so.
They, on the other hand - had frequencies. And all witch share the same sex, or have the same overtone were attracted to eachother. Instead of love - they had music"
"Wait - you mean that they reproduce by having the same frequency? And what happend to the way they think? Everything is all very interresting, but it's hard to get a clear view on how this is all connected..."
"Im getting to the way they think - but in order to explain that, I need you to understand how that is even possible." He wasn't looking out of the window anymore. His tears was replaced by determination.
"Go on, Im not doubting your capability of explaining." what is he really thinking of?

"We are humans, and the only non-physical thing that without any earlier interferences can move us, is music.  We share both love and music with them - but their passion for music is much more like the way our passion for love is. And our passion for music is much more like their passion for love. It's all the same - love can't exist without music, and music can't exist without love.
Why do you think that whales sing for eachother? Or dolphines beats their tails in the same frequency as their partner? Why do birds sing to impress their female counterpart? Why is it, that every example in our animal-kingdom - where there is a form of unconditional relationship, there is also a kind of music?"
"I've never thought of it, but the idea is... Fascinating."

"The gravitation on their planet is low - the opposite that you wold imagine from a 1,6 times bigger-than-earth planet, made almost entirely out of iron. The rotation of the planet is high. This, in combination with the nearby pulsar - create a very special place in the universe. They are so small, and contains so little mass that they are weightless in the atmosphere. The pulsar - their counterpart to our sun, produces a massive, fast spinning electro-magnetic field, that gives them movement. Our sun creates light, that heats the gasses in our atmosphere. It's a form of movement, and movement equals energy. Energy equals ways of gaining mass. Understand this: they are not supernatural, they are the most logical form of life that is sustainable on that planet." He walked out of the room, and fetched a glass of water for him and his friend.

"We can see eachother, due to the fotons that our sun emmits. They can feel eachother, due to their magnetic fields. They can hear eachother due to a mutation in the very same magnetic field.
We've developed love through our evolution, they've developed music. Music to us is a byproduct from love. Love for them is a byproduct from music. We can do much more than just love and create music.
As I said - they are attracted by the same frequency, or a common overtone. They tend to 'catch' eachother with their fields. But this seems to only happen near the poles, probably, as I said, due to the planet's electro-magnetic field. Do you understand how they come together, and why they do so?"
"Yes, I understand, but I still don't understand how they can think like us."

"Have you ever heard of "Hiveminders.org"? A site in the early 2020 revolutionized the way information was gathered and shared between individuals? It relied on crowd-intelligence, and via that, it helped the scientific community of that time to organize itself into solving that times biggest questions. The organisms on this planet have this built in to their natural way of beeing. They communicate with hundreds of their nearest partners, by beeing in their fields. In this way, they collaborate. They are a direct impression of what humanity has - internet. They collaborate with eachother to create music.
We could hear their music, and asked eachother if they could hear ours..."
He looked at the window once again. His voice cracked down when he said the next sentence.
"... So we transmitted music to them."

Intressanta samtal

Jag hade ett samtal med min bror idag. Vi pratade om etnisk resning, utomjordisk musik, evigt liv och människovärden. Jag kom på en tanke:

Tänk dig en människa, som för varje gång den sade något, sade något intressant. Någonting vist, som alla egentligen borde tänka på. Varför strävar inte fler efter att vara en sådan person? Som tänker sig för före den säger någonting?

Det tänker i alla fall jag sträva efter.

Time Equals Corruption

Tänk dig att för varje sekund du tillbringar med någon, kommer risken för att du eller den människan gör något som inte var meningen från början större och större. Ju längre en person sitter vid makten, desto större är risken för den att bli korrupt. Ju längre en religion råder, desto större blir risken att den inte utövas som det var meningen. Ju längre någonting fungerar, desto större är risken att det går fel.
Alltså:
Om T = Tid, och K = Korruption, så;
T=K.

$forget

 foreach ($brokenlove as $forget)
 {
 scar_brain($forget); //Scars the brain with $forget, returns array
$happy_memories
 echo $forget;
 foreach ($happy_memories as $never_forget)
   {
    echo $never_forget; //Echo this forever
    }
   $forget = NULL;  //Won't work, only returns error - try and fix this
 }

Någonting vackert

Jag vet inte vad andra tycker är vackert... Men det jag ser som vackert, det vill jag dela med någon jag älskar. För jag undrar vad som händer om man bara... Håller det inne - blir det som en blomma i en vas som får stå för länge?

Osynlig

Hur blir man osynlig? Kan det liknas med att synas, men att ingen minns en? För i sådana fall vet jag hur man gör. Var bara mig ett tag.

Small Sources

"Well, we went there.",  he said.
"And what did you find?"
"Sounds."
"Sounds?"
"Yes, our equipment picked up sounds. And magnetism."
"How is that even possible?  - There is gotta be a source or-"
"Sound is a form of movement, almost equivilient to the movement that forms heat. The isolated spots of sounds that we found, are just as natural as our own sun."
He was stunned - no science or fiction had even predicted this type of phenomena.
"Instead of a beacon of bending space-time, generating heat, radiation, magnetism, gravity and light, as most stars, if not all stars are... These... Small sources of sound... Was life"


Part 2 here.

Motgång?

Vad ska man göra när man tycker att något är fel, men att berätta om det, skulle vara samma som att göra det man tycker är fel?

Idag undrade min käre far om vad folk i min närhet tycker om det jag tycker och tänker - och jag svarade att jag inte talar om det med någon. Han frågade inte om varför jag inte gör det; men jag tänkte stilla att det vore ju som att göra tvärt emot det jag tycker.

Jag har ingen aning om det jag tänker på, och på det sättet jag ser världen är bättre än något annat... Och jag vet inte om det andra sättet är sämre än det jag anser.

Anledningen till att jag inte diskuterar det med någon, är att jag inte tror på idén att föra sina tankar vidare. Jag har försökt; och jag har inte hittat något annat än ett likgiltigt svar. Jag anser att lära ut mina tankar och idéer inte är tillräckligt "uppseendeväckande" och revolutionerande för att folk skall ta till sig det jag har inom mig.

Se det jag lägger ut på denna sidan som ett exempel - inte diskuterar folk det med mig. Inte sprider människor den vidare, eller bryr sig speciellt mycket om det... Det är liksom ingenting som påverkar människor mer än att de tar till sig det, och sedan inte tänker på det så mycket mer.

Men frågan är om det är någonting jag vill skall hända?

Jag brukar ofta se på religiösa ledare på ett neutralt nedlåtande sätt, då jag anser att man inte borde sprida sina egna tankar, och därmed påverka människor genom sina egna fördomar.

Jag menar - om jag nu tror och tycker på det sättet; varför skulle jag då berätta om det jag tycker och tror till människor som inte har ett uppenbart intresse av det jag tycker och anser? Det är en självgenererad motgång.

Men ingen motgång som i något negativt; utan snarare som ett neutralt faktum: Jag står inte för att man borde sprida idéer som inte tillför något till världen, och därför låter jag religioner hålla på som de gör, ända tills någon frågar mig om vad jag tycker.

Självklart skulle detta hindra mig från att publicera detta inlägget... Men jag är för tillfället rätt säker på att det inte är speciellt många som följer det jag skriver ändå.

Så; för att återknyta till det min far undrade om:

En idé som är bra på ett nytänkande sätt, är självspridande och självutökande - en simpel idé kan byggas till något oändligt mycket större, om grundtanken är god. Om det jag säger till honom när han frågar är såpass bra att han sprider den vidare, då är det en som är värd att spridas, och därmed tänkas på. Om den inte är det - är det kanske bättre att utveckla den, eller tänka på något annat? Det är bara en tanke jag har kring idéer.

Axiom of friendship

Quote from Wikipedia:

"In traditional logic, an axiom or postulate is a proposition that is not proved or demonstrated but considered to be either self-evident, or subject to necessary decision."

A friendship so true, and so self-evidented, that the very thought of proving or demonstrate it, becomes som self-proven and so self-demonstrated, that the friendship just grows stronger.

That's the kind of friendship every mind, in every borderless country, should expreience. No matter religion, fate, place of birthing, fourtune, color or political views a person have. There should always be a unconditional friendship - no matter what.

Vitt

"Vet du hur det känns?" jag ställde frågan rakt ut i det kalla sjukhusrummet.

"Att inte minnas vem personen var - den man ville dela alla minnen, tankar och upplevelser med? Jag vet hur det är. Kärleken har beskrivits på så många sätt förut - och inget är mer fel än det andra. Kärlek är den där oemotståndliga längtan efter en annan människa - just den där lilla perfekta känslan av att allting är som det ska vara - att det inte finns något som helst fel i världen."

Rummet var fortfarande tyst utöver ljudet av respiratorn som höll mig vid liv.

"Vet du hur det känns?"

En bil passerade på vägen utanför sjukhuset.

"Att inte komma ihåg smaken av alla kyssar? Eller vad personen man älskade skulle ha skrattat åt?

Alla drömmar man haft, alla tankar tillsammans - varenda liten handtryckning... Sådant som var så självklart... Är nu så otroligt stort."

Jag blundade en stund. Minnet var helt blankt.

"Jag vill leva igen... Det där livet som jag vet att jag levt. Men jag vill inte leva om det precis som det var - jag önskar jag hade levt som jag ville, medan jag kunde."

What is life?

Det är ingen planerad text... Allt är taget kring hur jag tänker - så förvänta dig inget vettigt. Enjoy!

Till den stora frågan: Vad är "liv"?

"Liv" kan handla om..

1. Att manipulera omgivningen till sin fördel
2. Att utvecklas
3. Att finna lösningar
4. Att existera för sig själv

1. Att manipulera omgivningen till sin fördel

Detta kräver en delfinton av vad som är en "fördel", och vad som är "jag", "mig själv", "det livet".

I människans fall är det enkelt - allt som gynnar oss i det samhälle vi lever i är vår fördel. Människan är å andra sidan (enligt min egen uppfattning) en typ av parasit.

Parasiter är enligt människans beskrivning en organism som lever på andra organismer. Parasiter lever för att överleva - alltså att föröka sig.

Globalt sett är vi dominerade... Vi kan överleva på alla kända miljöer på jorden, och vi undersöker andra organismer för att finna sätt att använda till vår fördel - att överleva.

Vi har ett "ego" - vilket gör att vi ser till vårt eget bästa, och alltid finner fördelar med det vi gör.

Detta genom att till exempel ta gift från maneter och använda som läkemedel - det gynnar vår art, men samtidigt dör maneten.

Argumentet "It's for the greater good" används vid sådana tillfällen - men vad är egentligen "The greater good" - en naturlig miljö där arter överlever, eller en manipulerad miljö där endast människor finns till?

Bortsett från genmanipulerade bakterier, finns det få djur som faktiskt inte utnyttjar omgivningen till sin fördel. Omgivningen kan innebära så många saker - fotosyntes, till exempel... Är manipulation av omgivningen. Genom att utnyttja solljus, vatten och koldioxid kan växter få fram druvsocker som används för att lagra energi, samt bryta ner protein.

För att ta det hela ett steg längre är inte det början på cirkeln - aminosyror - biologiska byggstenar, kan bildas genom att vatten, metan, ammoniak, koldioxid och väte under vissa geologiska förutsättningar kombineras. Redan detta är att utnyttja omgivningen - men en enda biologisk struktur kan inte betraktas som "liv"... Eller?

2. Att utvecklas

För att kunna överleva, krävs evolution - en utveckling av den existerande livsformen gentemot andra livsformer, så att den egna uppsättningen av egenskaper skapar en fördel jämfört med andra livsformer. Detta sker genom förökning, vilket påsksyndar mutation. Mutation kan också ske på andra sätt - både naturligt och konstgjort.

Genom att utsättas för stark strålning av något slag (UV, Alfa, Gamma, Beta, Magnetisk), kan NDA:t i cellkärnan mutera på ett okontrollerat sätt. Cellerna som utsätts för strålningen kan dö.

Framtvingad evolution är också ett sätt - att placera färgglada fiskar i ett vattendrag där alla andra färger är dystra, framtvingar en natuell selektion , där fiskar med mindre färg överlever bättre - detta är ett semikontrollerat sätt av evolution... Man vet inte om det kommer fungera, eller vad bieffekterna blir.

Det går också att ersätta vissa egenskaper, genom att ersätta en kvävebas, sockermolekyl eller en fosfatgrupp i en (eller båda) av DNA-strängens nukleotider, kan man genom kloning få fram nya egenskaper hos en organism. Man skulle kunna kalla detta för en semi-kontrollerad mutation, då vissa bieffekter kan uppstå när man klonar organismer. Man vet aldrig av bieffekterna blir, eller hur väl mutationen fungerar. Men samtidigt är den också mer kontrollerad än de två föregående, då man kan ta egenskaper ifrån andra organismer, och kan vet precis vad det är man ersätter.

Genom att utvecklas, kan "livet" förhoppningsvis "leva" lite längre. Men för att utvecklas, måste det först finnas "liv"... Eftersom att från en början kunde "livet" leva utan att utvecklas. Fast å andra sidan måste det ju ha utvecklats från någonting för att kunna bli "liv"..?

3. Att finna lösningar

Problem är något som ständigt uppkommer för "liv" - omgivningen kommer så småningom att förändras när man utnyttjar den. Detta ställer till problem, då organismen tvingas att finna en lösning på förändringen. Så... Om ingen evolution sker - sker ingen förändring?

Fel. Det finns andra aspekter att ta hänsyn till - till exempel jordbävningar, solstormar, översvämningar, strålningar, med mera. Men problemlösningen uppstår inte av sig självt.

Att finna lösningar är snarare en del av evolutionen.

Evolutionen är en del av livet.

Livet är ett sådant som vi känner till det.

Vår uppfattning av världen är skapad kring vårt ego.

Vårt ego tolkar allt till vår fördel.

Vår fördel är inte neutral.

Alltså är hela påståendet helt ogiltligt - då det (ända) från början inte tolkades neutralt, som det faktiskt var.

Sidolinje - men mänsklighetens hela samhälle, åsikter, uppfostran, folkminne har påverkat allas åsikter till den grad att vi själva inte ser vad vi gör för fel... Då det enligt vår tolkning är helt rätt.

4. Att existera för sig själv

Anledningen till att jag tog med denna punkt, vet jag faktiskt inte. Jag antar att jag åtminstånde ville nämna medvetandets existens. Jag är själv medveten om att påståendet " 'Liv' är att ha ett medvetande" är falskt.

Men jag vill ändå nämna en tanke:

Liv = Intelligens.

Att kunna förutse händelser, stora som små - gynnar utvecklingen, och därmed den egna artens överlevnad.

Att kunna interagera med andra individer skapar en snabbare utveckling.

Att kunna identifiera fränder eller fiender ger en större chans till överlevnad.

Men måste intelligens vara något som går att definiera?

Man kan definiera alla aspekter och förutsättningar för liv så som vi känner till det.

Men kan vi påstå att vi vet allt?

Imaginärt liv, avbildad intelligens - är inte det liv?

Hur kan vi med säkerhet påstå att liv inte kan existera utan en kropp?

Kan liv vara en tanke?

Om liv kan vara en tanke, kan liv vara musik?

"Musik är en produkt av ett liv - en avbildning av (1) mänsklighetens evolution, (4) intelligens, (3) utveckling och (2) manupilation."

Slutsats:

Jag har ingen jävla aning om hur man ska definiera liv. Hela begreppet är så stort, att det är omöjligt för en hel civilisation att begripa hur oändligt det egentligen är. Ändå kan svaret finnas hos den enklaste av alla bakterier.

Den du.

Vakna... Snälla, vakna

Vakna nu, min älskade?

Fyll alla runt omkring dig med solstrålar.

Gör människor lyckliga.

Älska dig själv, såsom jag älskar att du finns till.

Vakna nu, med utvilat sinne.

Utan fördomar, begär eller hat.

Vakna nu... Med tanken på oss.

Tillsammans.

Könlösa vänner

Tänk vad skönt det skulle vara om vänner inte benämnde varandra som "hon" och "han".

Om man slapp könsdefiniera sina vänner - att inte prata om vissa saker med tjejer, respektive killar - En vän som inte brydde sig om man var tjej eller kille - bara accepterade en för den man var, som bara var en vän.