Steampunk

And yes, this was created from a moving original. Ask nicely if you'd want to know how.

The Leaf

Love is like a falling leaf. It's the feeling of falling down from a great height, with no sense of direction. And it's important that you grab every moment - every second... Because when you hit the ground, there's no turning back, and no one else will remember for you. And if you don't remember - what's the point of loving someone? Oh, and the drawing above - it's a falling leaf, that no one remembers.

When bridges collapse

Explosions, everywhere.
Death, fear, smoke; gasoline.
Nuclear winds, a knife in someone's throat - a child, screaming.
Crashing airplanes, fading lights - an empty glimpse from a pair of eyes.
When there's no one to turn to, when the bridge beneath your feets collapse - keep on fighting? And it's all in my head.

Förvrängt

Han hade aldrig varit rädd för mörkret. Aldrig för ljud som huset gav ifrån sig när han var ensam hemma. Han var därför inte rädd denna gången heller, när han gick ner för trappan i mörkret.
Efter att ha hämtat ett glas med vatten, såg han i ögonvrån en figur som stod i hans vardagsrum. Fel.
Det skulle inte finnas någon eller något just där - han var ensam hemma, och det skulle inte komma hem någon på åtminstone ett par dagar.
Fel. Men han såg figuren helt klart nu.
Fel. Så svarta ögon kan inte stirra på en utan att man flyr.
Fel. All kraft sögs ut ur honom.
Fel. Tusentals nålar i hans medvetande.
Fel. Att vilja fly, men oförmögen att röra sig.
Fel. Det borde vara ljusare - det var mörkt förut, men nu var det kolsvart.
Fel. En hand över ansiktet.
Fel. Man kan inte dö såhär.

A Beautiful Mind

Is love really nothing more than what we share with somebody at a fixed point in life? And if so, then why do we ever stop loving someone?

Morphys lag

Vissa människor gillar man, andra gillar man inte. Man undviker oftast de senare, men vill tillbringa tid med de första. Vissa människor gör att man gillar sig själv mer. Andra glömmer en. Oftast händer det senare. Varför sker det som är negativt oftare än allt annat? Ifall man trivs med det som är bra - varför fortsätta med det som är dåligt? Som att sitta på en pedistal, och förneka att man förtjänar det.

The ground

The ground is on fire and everyone can see and everyone is capable of changing and everyone wants to change and nothing is stopping them and nobody is doing anything because we're all stuck and nobody wants to change the burning ground and the only reason for that is that it's easier to complain about their feets being burned than their lungs being destroyed by the smoke or the fire destroring their sense of light and the noise crippling their ears and all I want to do is to be with you.

Hopp

Där det finns skuggor, finns det ljus.

Känn

Känner du?
Allt?
Jag menar - verkligen allt?


Doften av nybakta bullar...
Pappret av ett bokblad mellan dina fingrar...
Synen av en upplyst katedral, någonstans i Frankrike...
Rytmen av musik...
Ett musklick, en video som fascinerar dig...
Ett andetag efter att ha borstat tänderna...
Nyklippt hår...
Känslan av att se in i en nyfödds ögon, och få kontakt med ett medvetande...
Ljuset som träffar dina ögon från en tv-mast långt borta...
Planetens långsamma rotation...
Vindens svalka en varm sommardag...
Förväntan du har innan du skall träffa någon...
Sand mellan dina tår...
Ett bra foto på någonting vackert...
Vänners skratt...
Uteliggaren som ser ner på sina bara, smutsiga tår...
Den första grönskan innan bladen slår ut helt...
En bra film, som verkligen gjort intryck på dig...
Att vissla till en melodi...
Att veta vad som händer oss...
Solens strålar genom en iskristall...
En flugas vingslag kring ett nästintill dött spädbarn...
Lyckan att vinna 25 kronor på en trisslott...
Nyplockade blommor till någon du älskar...
Ett leende ifrån en person du aldrig mer kommer träffa...
Pistolen mot en tinning...
En präst som tvingar ett barn att öppna sin mun...
Fåglar som flyger högt uppe i skyn...
En fantastisk kväll tillsammans med någon...
En lögn, uttalad från dina läppar...
En enkel papperslapp, där det står något vackert...
En tyst protest, från en människa du aldrig träffat...
En armés marsch in i ett land...
Tanken på att få sluta för dagen...
Ett barndomsminne, som påverkar hela ditt liv...

En stilla våldtäkt på alla du känner, alla du träffat, alla du aldrig kommer se, eller ens veta om. Att kräkas, utan att kunna få ut något.

Det är ditt liv... Som tickar förbi. Sekund för sekund. Minut för minut. Timma för timma. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Månad efter månad. År efter år. Ett enda liv. Gör någonting istället för att be om något ingen ger dig.

Small Sources Part 2

As a continuation to "Small Sources".
Note: This is a fictional work, don't take anything in it as a fact.

They both looked at eachother for a long while. He had tears in his eyes. He looked away at the window, and said "Im sure of that you at some point have been mentally moved by music".
"And that you, like many other, have wondered what the meaning of life is."
The man nodded - the statement that his old friend had made was a part of every human's life. He was still shocked, though - this man, that he thought that he knew so well, had actually found, and explored - alien life.

"They are very much like us" he countinued - "and if you take your time, and look at the enviroment, you'll see that they really is the only natural form of life that would be sustainable on that planet. It's a complicated lifeform, with it's orgin, just like earth-life, unknown."
"Why do you claim them to be much like us?" - "They are just a few molecules big, and the only thing they do, is to radient sounds and magnetism?"
"Because they have many things in common with humanity"
"How do you mean?"
"I mean that they think very much like us"
"Tell me - how could they possibly think, when there are so many studies that shows that you'd need at least a mass equal to the brain of an insect to even generate a readable result of brain-activity?"
"Because it is just like you say - they think, one of them couldn't possibly hold a thought. But as we got closer to the poles of the planet, we discovered a more organized form of them. They were still the same species, but the planet's strong electro-magnetic field made them stronger. Imagine resonance."
"Explain more - what do you mean?"
"When two or more objects have the same level of resonance, or a overtune that can be divided between them, they tend to get stronger. Since all of the organisms were on the same planet, they all shared the same origin, and the same oscillation by default. Here on earth, we have two sexes - male and female. And in order to reproduce ourselves, the natural way - we need the opposite sex to do so.
They, on the other hand - had frequencies. And all witch share the same sex, or have the same overtone were attracted to eachother. Instead of love - they had music"
"Wait - you mean that they reproduce by having the same frequency? And what happend to the way they think? Everything is all very interresting, but it's hard to get a clear view on how this is all connected..."
"Im getting to the way they think - but in order to explain that, I need you to understand how that is even possible." He wasn't looking out of the window anymore. His tears was replaced by determination.
"Go on, Im not doubting your capability of explaining." what is he really thinking of?

"We are humans, and the only non-physical thing that without any earlier interferences can move us, is music.  We share both love and music with them - but their passion for music is much more like the way our passion for love is. And our passion for music is much more like their passion for love. It's all the same - love can't exist without music, and music can't exist without love.
Why do you think that whales sing for eachother? Or dolphines beats their tails in the same frequency as their partner? Why do birds sing to impress their female counterpart? Why is it, that every example in our animal-kingdom - where there is a form of unconditional relationship, there is also a kind of music?"
"I've never thought of it, but the idea is... Fascinating."

"The gravitation on their planet is low - the opposite that you wold imagine from a 1,6 times bigger-than-earth planet, made almost entirely out of iron. The rotation of the planet is high. This, in combination with the nearby pulsar - create a very special place in the universe. They are so small, and contains so little mass that they are weightless in the atmosphere. The pulsar - their counterpart to our sun, produces a massive, fast spinning electro-magnetic field, that gives them movement. Our sun creates light, that heats the gasses in our atmosphere. It's a form of movement, and movement equals energy. Energy equals ways of gaining mass. Understand this: they are not supernatural, they are the most logical form of life that is sustainable on that planet." He walked out of the room, and fetched a glass of water for him and his friend.

"We can see eachother, due to the fotons that our sun emmits. They can feel eachother, due to their magnetic fields. They can hear eachother due to a mutation in the very same magnetic field.
We've developed love through our evolution, they've developed music. Music to us is a byproduct from love. Love for them is a byproduct from music. We can do much more than just love and create music.
As I said - they are attracted by the same frequency, or a common overtone. They tend to 'catch' eachother with their fields. But this seems to only happen near the poles, probably, as I said, due to the planet's electro-magnetic field. Do you understand how they come together, and why they do so?"
"Yes, I understand, but I still don't understand how they can think like us."

"Have you ever heard of "Hiveminders.org"? A site in the early 2020 revolutionized the way information was gathered and shared between individuals? It relied on crowd-intelligence, and via that, it helped the scientific community of that time to organize itself into solving that times biggest questions. The organisms on this planet have this built in to their natural way of beeing. They communicate with hundreds of their nearest partners, by beeing in their fields. In this way, they collaborate. They are a direct impression of what humanity has - internet. They collaborate with eachother to create music.
We could hear their music, and asked eachother if they could hear ours..."
He looked at the window once again. His voice cracked down when he said the next sentence.
"... So we transmitted music to them."

Could it be... Everyone?

"There are 200 countries in the world now! Do these people honestly think that God is sitting around picking out his favorites? Why would he do that? Why would God have a favorite country? And why would it be America out of all the countries? Because you have the most money? Because he likes our National Anthem? Maybe it's because he heard we have 18 delicious flavors of Classic Rice-A-Roni? It's delusional thinking! And America is not alone with this sort of delusions. Military cemeteries around the world are packed with brainwashed dead soldiers who were convinced God was on their side. America prays for God to destroy our enemies. Our enemies pray for God to destroy us. Somebody's gonna be disappointed! Somebody's wasting their fucking time! Could it be... Everyone?"

- George Carlin

Intressanta samtal

Jag hade ett samtal med min bror idag. Vi pratade om etnisk resning, utomjordisk musik, evigt liv och människovärden. Jag kom på en tanke:

Tänk dig en människa, som för varje gång den sade något, sade något intressant. Någonting vist, som alla egentligen borde tänka på. Varför strävar inte fler efter att vara en sådan person? Som tänker sig för före den säger någonting?

Det tänker i alla fall jag sträva efter.

Time Equals Corruption

Tänk dig att för varje sekund du tillbringar med någon, kommer risken för att du eller den människan gör något som inte var meningen från början större och större. Ju längre en person sitter vid makten, desto större är risken för den att bli korrupt. Ju längre en religion råder, desto större blir risken att den inte utövas som det var meningen. Ju längre någonting fungerar, desto större är risken att det går fel.
Alltså:
Om T = Tid, och K = Korruption, så;
T=K.

A Bittersweet Life

Det var en fin vårdag. En elev såg några grenar som rörde sig med vinden. Han frågade sin lärare. "Är det grenarna som rör sig eller är det vinden?" Han såg inte ens dit eleven pekade. Han log och svarade: "Det som rör sig är varken vinden eller grenarna. Det är ditt hjärta och ditt sinne." 
 En natt vaknade eleven gråtandes, mitt i natten. Läraren frågade. "Hade du en mardröm?" "Nej." "Var det en sorgsen dröm?" "Nej, det var en vacker dröm." "Varför gråter du så sorgset då?" "För att drömmen jag hade kommer aldrig bli sann."
Från "A Bittersweet Life".

$forget

 foreach ($brokenlove as $forget)
 {
 scar_brain($forget); //Scars the brain with $forget, returns array
$happy_memories
 echo $forget;
 foreach ($happy_memories as $never_forget)
   {
    echo $never_forget; //Echo this forever
    }
   $forget = NULL;  //Won't work, only returns error - try and fix this
 }

Någonting vackert

Jag vet inte vad andra tycker är vackert... Men det jag ser som vackert, det vill jag dela med någon jag älskar. För jag undrar vad som händer om man bara... Håller det inne - blir det som en blomma i en vas som får stå för länge?

Tavlor

Varför envisas man med att hänga tavlor rakt i en värld som är så sned?

Osynlig

Hur blir man osynlig? Kan det liknas med att synas, men att ingen minns en? För i sådana fall vet jag hur man gör. Var bara mig ett tag.

Slätthult

Ibland hjälper det mer än vad man tror att gå ut och gå.
Idag gick jag längs med vägen, och hörde plötsligt ett porlande ljud till vänster om mig. En liten bäck, som skapade en behaglig stämning på just den platsen. I mörkret, jämte en väg. Nu kanske tanken är fel, men jag tänkte att om man kunde sätta en mikrofon just där, och sända till något kontor i en storstad, kanske i alla fall en människa skulle kunna tänka på lite mer än sitt jobb?

När jag korsade vägen, såg jag ett ljus bakom mig - ett par billyktor. Plötsligt slog det mig att jag var rädd. Bilen var ca 300 meter bort, och jag hade reflexer på mig. Jag var rädd för att dö. Vilket är lättande, för de senaste dagarna har jag nästan längtat efter att någonting skulle ske av en olycka, så jag slapp göra någonting själv. Typ att en bil körde lite för fort, lite för mycket på mig... Jag vill inte dö längre, för nu har jag en idé. En idé som ger en mening med livet.

Markera, läs, bry dig inte, avmarkera

Varför slutar jag inte tänka?
Kan det inte vara slut, om någon säger att det är så?
Kan inte allt bli bra, och tankarna försvinna?

Varför måste jag tänka att det är orättvist?
Att säga ifrån EN gång borde väl vara okej? Särskilt om hon sagt ifrån två gånger innan - utan att något blev sämre? Varför måste det ta slut för att jag säger någonting? Jag vill ha en förklaring, men vill samtidigt inte dra upp det igen. Jag vill inte ha det såhär - en enda liten vidrig, förgiftande, äcklande, brännande, svidande, helvetisk, förbannad, djävulsk, dödande, skadande, outhärdlig, olidlig tanke! Helvetes jävla skit!


Det skulle aldrig bli såhär, vi skulle aldrig bli jag, aldrig. Att vara två har satt så djupa spår i mig. Jag kommer aldrig glömma, jag vill aldrig glömma. Snälla, snälla.
Jag är aldrig arg - det kunde jag säga före idag. När eurofin av ett "självmord" lagt sig, och noradrenalinet sätter in igen. De knivskarpa tankarna av hat och kärlek på samma gång. ETT FÖRBANNAT JÄVLA MISSTAG att bara EN GÅNG säga ATT MAN MÅR DÅLIGT - och att efter det MÅ ÄNNU SÄMRE.
Jag är så jävla arg just nu. Samtidigt är det svårt att säga att jag någonsin har känt mer kärlek, eller så mycket hat. Jag hatar dig, för att du gjort detta. Jag älskar dig för ALLT annat.
Ord räcker inte till, ingen handling heller.