Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
söndag 22 april 2012
A Beautiful Mind
Is love really nothing more than what we share with somebody at a fixed point in life? And if so, then why do we ever stop loving someone?
söndag 1 januari 2012
$forget
foreach ($brokenlove as $forget)
{
scar_brain($forget); //Scars the brain with $forget, returns array
$happy_memories
echo $forget;
foreach ($happy_memories as $never_forget)
{
echo $never_forget; //Echo this forever
}
$forget = NULL; //Won't work, only returns error - try and fix this
}
{
scar_brain($forget); //Scars the brain with $forget, returns array
$happy_memories
echo $forget;
foreach ($happy_memories as $never_forget)
{
echo $never_forget; //Echo this forever
}
$forget = NULL; //Won't work, only returns error - try and fix this
}
torsdag 15 december 2011
onsdag 7 december 2011
Slätthult
Ibland hjälper det mer än vad man tror att gå ut och gå.
Idag gick jag längs med vägen, och hörde plötsligt ett porlande ljud till vänster om mig. En liten bäck, som skapade en behaglig stämning på just den platsen. I mörkret, jämte en väg. Nu kanske tanken är fel, men jag tänkte att om man kunde sätta en mikrofon just där, och sända till något kontor i en storstad, kanske i alla fall en människa skulle kunna tänka på lite mer än sitt jobb?
När jag korsade vägen, såg jag ett ljus bakom mig - ett par billyktor. Plötsligt slog det mig att jag var rädd. Bilen var ca 300 meter bort, och jag hade reflexer på mig. Jag var rädd för att dö. Vilket är lättande, för de senaste dagarna har jag nästan längtat efter att någonting skulle ske av en olycka, så jag slapp göra någonting själv. Typ att en bil körde lite för fort, lite för mycket på mig... Jag vill inte dö längre, för nu har jag en idé. En idé som ger en mening med livet.
Idag gick jag längs med vägen, och hörde plötsligt ett porlande ljud till vänster om mig. En liten bäck, som skapade en behaglig stämning på just den platsen. I mörkret, jämte en väg. Nu kanske tanken är fel, men jag tänkte att om man kunde sätta en mikrofon just där, och sända till något kontor i en storstad, kanske i alla fall en människa skulle kunna tänka på lite mer än sitt jobb?
När jag korsade vägen, såg jag ett ljus bakom mig - ett par billyktor. Plötsligt slog det mig att jag var rädd. Bilen var ca 300 meter bort, och jag hade reflexer på mig. Jag var rädd för att dö. Vilket är lättande, för de senaste dagarna har jag nästan längtat efter att någonting skulle ske av en olycka, så jag slapp göra någonting själv. Typ att en bil körde lite för fort, lite för mycket på mig... Jag vill inte dö längre, för nu har jag en idé. En idé som ger en mening med livet.
torsdag 27 oktober 2011
Aldrig
Även om vi en dag kommer ligga jämte varandra, gamla och undra var all tid tog vägen. Även om vi kommer fråga varandra varför vi inte gjorde det ena eller det andra, och även om vi båda kommer ångra att vi hade så många tankar som var fel, så...
Jag har hittat dig, jag vill leva det livet som kommer rinna ur fingrarna på mig med dig.
Med dig känner jag mig fullständig, för jag är så mycket starkare i din närhet. Jag vill, jag vill - jag hoppas du förstår... Jag kommer aldrig släppa dig.
Jag har hittat dig, jag vill leva det livet som kommer rinna ur fingrarna på mig med dig.
Med dig känner jag mig fullständig, för jag är så mycket starkare i din närhet. Jag vill, jag vill - jag hoppas du förstår... Jag kommer aldrig släppa dig.
torsdag 4 november 2010
Axiom of friendship
Quote from Wikipedia:
"In traditional logic, an axiom or postulate is a proposition that is not proved or demonstrated but considered to be either self-evident, or subject to necessary decision."
A friendship so true, and so self-evidented, that the very thought of proving or demonstrate it, becomes som self-proven and so self-demonstrated, that the friendship just grows stronger.
That's the kind of friendship every mind, in every borderless country, should expreience. No matter religion, fate, place of birthing, fourtune, color or political views a person have. There should always be a unconditional friendship - no matter what.
måndag 24 maj 2010
Vakna... Snälla, vakna
Vakna nu, min älskade?
Fyll alla runt omkring dig med solstrålar.
Gör människor lyckliga.
Älska dig själv, såsom jag älskar att du finns till.
Vakna nu, med utvilat sinne.
Utan fördomar, begär eller hat.
Vakna nu... Med tanken på oss.
Tillsammans.
söndag 23 maj 2010
Odjuret
Även om jag inte tror, kan jag tänka.
"Vi hade haft en underbar dag, hon och jag. Vi var nykära, och skulle tillbringa vår första natt tillsammans. Hon låg där, naken och vackrare än någonsin. Jag hade precis släckt värmeljusen, och det luktade svagt av magnolia i den mörka natten genom det öppna fönstret.
Jag hade aldrig förstått vad äkta kärlek var förränn denna dagen. Hon hade fått mig att inse att de var henne jag skulle leva mitt liv med, och när vi kysste varandra, kunde jag känna den dova smaken av någon man längtat efter ett helt liv.
Plötsligt kändes det fel. Det hördes ett flåsande läte ifrån fönstret, och jag skymtade, genom min spegel - något stort i fönstret.
Jag vände mig om, och såg en stor, flåsande hund-människa, som försökte kravla sig in genom fönstret.
Jag såg vart hans ögon var riktade. Mot henne.
'Nej!', var min sista tanke." - Om man kan vara så rädd, vore inte livet värt att leva.
Nu ska jag försöka sova... Med fönstret som fick mig att komma på denna historia, öppet.
tisdag 16 februari 2010
Bort. Nytt.
Små historier som poppar upp från fantasin ibland, kan vara ganska förvirrande.
Ibland får man insikter av något annat - och jag undrar om man då snor någon annans lyckligaste minne.
"Väskan var tung, och målet var okänt. Antar att jag bara ville bort ifrån allting. Allting - mitt liv, jobbet, lägenheten - vardagen. Inne på stationen luktade det starkt av sprit - någon punadre hade somnat med en öppen Vodkaflaska. Jag såg mot den utländska städaren, och undrade om han också längtade bort. Bort ifrån fyllot, mynttoaletterna, biljettautomaten, resecentrum - allt.
Jag ville börja om på nytt. Köpte en biljett - Skurup. Vem fan hade hört talas om det? Tjugotre minuter - bara att vänta. Tur att man hade musik med sig.
Tåget blev försenat, men vad hade jag förväntat mig? Bort. Sur min - på... Man får ju inte låta folk tro att man är social. Tågkorridorer känns alltid trängre när det är fullt över allt. Dessutom är det väl inget att le åt, när tåget börjar åka? Ledig plats - toppen! Jag slänger in väskan i närmsta bagageutrymme, och sätter mig. En svag doft av vattenmelon, och ljudet av hög musik i ett par skräniga hörlurar tränger fram från tågets övriga sinnesintryck.
Nytt. Jag ser på henne - hon har lutat sitt huvud bakåt på sätets pappersduk, samtidigt som hon blundar och ler. Exotiska ögon, ljusbrun hy. Söt.
Nytt. Om man skulle... Nej. Jag skulle bara bli avfärdad. Men jag kan inte sluta se på henne. Jag vet att jag kommer drömma om henne i resten av mitt liv - vad som än händer. Hur länge har det pågått? 1 sekund? Ett lyckligt liv? En evighet?
Hon öppnar sina ögon. Ultrarapid. Jag kan se hennes pupiller i motljuset, hastigt förminskas på grund av det plötsliga ljuset. Varje detalj i hennes ansikte - hastigt förändras det, hon kisar. Vänjer sig vid ljuset. Jag är fast - hon ser på mig, vänder huvudet sakta efter ögonen.
En explosion av det vackraste leende jag någonsin sett. Musik. Hennes röst låter inte som musik - hennes röst är musik. Ljuset - det mjukgula ljuset som reflekteras i hennes ansikte - allt är förtrollande. Hon talar igen, och jag uppfattar att hon presenterar sig.
"Hej! Fredrica!" Hon kränger fram sin hand mellan oss i det trånga sätet för att hälsa.
Jag minns knappt vad som har hänt... Men från att vilja bort ifrån allting, vill jag helt plötsligt stanna. Stanna i det nya - då hon och jag lyssnade på hennes musik genom varsin öronsnäcka, hand i hand, kind mot kind. På väg mot något nytt."
Ibland får man insikter av något annat - och jag undrar om man då snor någon annans lyckligaste minne.
onsdag 7 oktober 2009
Lättvindiga känslor
"Fler färger, fler blickar, och - Fler känslor?"
Är det bara jag som uppmärksammat alla glada par som pussas?
Själv längtar jag efter min flickvän varje gång jag ser ett lyckligt par... Och kanske hör det till årstiden?
Nu när det är tillräckligt ljust för att se varandra, och tillräckligt nära till vintern för att man ska vilja krypa nära någon. Kanske är det så, kanske inte - men jag tror att när man går in i en ny årstid, vill man också prova något nytt - så många singlar letar upp någon de gillar... Och många par blir bara gladare och gladare när de träffas.
Nu när det är tillräckligt ljust för att se varandra, och tillräckligt nära till vintern för att man ska vilja krypa nära någon. Kanske är det så, kanske inte - men jag tror att när man går in i en ny årstid, vill man också prova något nytt - så många singlar letar upp någon de gillar... Och många par blir bara gladare och gladare när de träffas.
Hoppas att du, liksom jag blir lika glad nästa gång du ser ett lyckligt par på stan!
lördag 29 augusti 2009
Risken - Chansen
Fler borde ta risken att viska ”Jag vill leva resten av livet med dig” i någons öra, även om man riskerar att få nobben.
Men i efterhand kan man alltid säga ”Jag försökte i alla fall” till sig själv – Eller hur?
Att dela livet med någon – försöka hitta mönster tillsammans med h*n i molnen, sitta och sjunga löjliga melodier med kompisar, krama ett träd, le åt lyckliga människor, älska sitt utseende, äta något gott, älska känslan av något mjukt mot din hud, inte tänka på sin ålder, göra andra människor lyckliga, läsa en bra bok, lyssna på en bra låt, unna sig något någon gång, ha en gullig bild på rummet, ställa in doftande blommor på någons rum...
Att skratta åt livets små misslyckanden, som att försova sig till jobbet/skolan, skratta med kompisar – Det finns så mycket som kan göra dig glad... Som kan ge dig känslan av att du lever!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)