Vi gör oss själva speciella

En ganska lustig sak jag har märkt är att alla människor ser sig själva som speciella.

Du vet - alla de där gråa människor du ser på tåget, jobbet, eller i stan?

Du är grå för dem med.

Så varför? - Varför har vi svårt att se att alla människor är speciella?

Kanske är det den lilla detaljen att varje fragment av ditt liv - varje minne, händelse, kunskap eller känsla tillhör dig, och bara dig. Ingen annan får reda på hur det är för dig.

Du vet inte vad som hände mig när jag gick på förskolan - vad jag sa, och vad jag gjorde då, eller hur?

Lika lite vet jag vad du gjorde för den där damen en gång när du var på stan - eller varför det fick dig att känna dig så speciell.

Vi gör oss själva speciella - vi tänker aldrig på att andra människor har gjort samma saker som vi, eller vet samma saker som oss själva.

Ἱḏḕḁṩ

Idéer, idéer, idéer...

Människor är fulla av idéer. Många idéer.

Som till exempel att man kan tjäna pengar på att ljuga om saker, eller att leva på andra människor gör en själv lyckligare.

Alla idéer härstammar ifrån att någon velat ha förändring - alla idéer är ett nytt sätt att se på världen. Och en idé är alltid en idé - oavsett om den gör att människan i fråga gör goda eller dåliga saker med hjälp av idén. Ibland påverkar idén endast upphovsmannen till idén, och ibland påverkar den hela civilisationer.

"Choose your firends by thir character, and your socks by their color.
Choosing your socks by their character makes no sense, and choosing your firends by their color is unthinkable."

Det ovanstående citatet tar upp just en sådan idé - en idé som påverkat människor i stora skalor, utan att de egentligen tänkt efter på vad konsekvenserna av deras val blir. I detta fallet är konsekvenserna uppenbara för oss i efterhand att se - rasism.

Och ibland undrar jag varför människor är såpass främlingsfientliga som de är - vet de ens själva varför de är det?

Vi är fortfarande bara människor - även om vi alla anser oss själva vara lite bättre än alla andra.