Vänner för livet

När jag märker att en människa inte är särskilt finslipad inom ämnet vänlighet, frågar jag dem ofta om de läst bokserien "Eragon", och det visar sig då ofta att de inte gjort det.

Det är nämligen så, att böcker med ett overkligt innehåll, alltså sience-fiction, fantasy eller andra påhittade historier ofta har ett väldigt bra budskap - "Contact" har ett, "The day the earth stood still" har ett annat, och jag tycker att detta framstår på ett tydligare sätt i just såna här böcker/filmer, eftersom det ofta är en intelligentare livsform/kultur, som förklarar någonting som är värdefullt att kunna för någon som inte vet om det.

Och i just serien "Eragon" finns det i andra eller tredje boken en sån här dialog mellan en Alv och en Människa... Dock minns jag inte riktigt alla detaljer, men kärnbudskapet och kringdetaljerna var ungefär dessa:

Alver kan inte dö av att åldras, och därför har de utvecklat en filosofi när det gäller att träffa nya individer - Oavsett på vilket humör man är, och oavsett vad man instinktivt tycker om individen, ska man bete sig så vänligt som möjligt.

Eftersom man aldrig vet hur länge man kommer känna personen, eller vad man kommer uppleva med denne - Försök få personen att tycka om dig så mycket som möjligt första gången ni möts, eftersom det är väldigt mycket jobbigare att försöka få någon att gilla en om man inleder en vänskap med att vara arga på varandra.

Att pumpa varandras hjärtan

"- Ett samhälle är som ett starkt förhållande mellan två människor, allt är konsekvent."

När den ena är deprimerad eller arg, påverkas också den andra människan negativt... Så att en ond, neråtgående cirkel bildas.
Det är som att pumpa varandras hjärtan.

Jag brukar tänka mig en modell där ett flertal människor står i en cirkel, där den föregående människan pumpar den nästas blod.
Visst, det låter lite emotionellt eller deppresivt, men det är inte det som är tanken...
Om en människa slutar pumpa, kommer denne fortfarande få blod långt efter att den slutat pumpa, beroende på hur stor cirkeln är.

Men förr eller senare faller alla.
Den som inte får blod av sin föregångare, kommer inte kunna orka ge till nästa, som inte kan ge till nästa, osv, osv. Vilket leder till att alla drabbas om en slutar av en eller en annan anledning.

Man kan koppla detta till flera saker; Ett förhållande mellan ett kärlekspar, till exempel.

Om den ena inte mår bra, påverkas den andra, och vice versa.

Man kan påverka människor runt omkring sig väldigt starkt med hjälp av detta fenomen - om man är ignorant kommer människor till slut att undvika dig... Om du låtsas vara lite halvkorkad kommer människor skratta med dig eller bakom din rygg, beroende på vad du gjort.

Om man är glad, och bortser från människors misstag - förlåter människor snabbare än vad de tror att man ska göra, kommer man till slut vara väldigt omtyckt.

Ett samhälle där alla gör så gott de kan för att alla i ens närhet ska må så bra som möjligt - där vuxna besöker sina föräldrar, och inte låter dem tyna bort på något ålderdomshem med fryst mat i munnen.

Så principen är alltså att om en enda människa sprider glädje runt sig, kommer detta att sprida sig såsom ringar på vattnet

"Un pour tous, tous pour un" - En för alla, alla för en... Ibland är redan alla ord sagda, men det är ganska självklart, då det har funnits så många människor.

Alltså; För att kunna lösa många problem för oss själva och folk i vår omgivning - Börja pumpa mer blod, resten kommer automatiskt.