Det är inte det alla kan se jag vill ha.

Det är det ingen annan vet jag älskar.

GAH! STIMULANS!

Klockan är nu 22:44, och jag sitter och sliter mig i håret.

Varför?

Jag har en seriös brist på stimulans. Sexuell stimulans?

Nope.

- Jag gissade att du skulle tänka det.

Saken är den att det verkar som att vår ras, den mänskliga grenen av evolutionen verkar gå mot ett nytt stadium.

Jag skriver inte för att trycka ned någon, inte heller peka ut någon eller såra någon. Alls.

Vid evolution sker det ständigt förändringar, och alla känner väl vid detta taget till Darwins lag om utvecklingen, den om att den bäst anpassade individen lever vidare.

Men jag tror det kan komma till en vändpunkt när det gäller människor.

Med så många anpassningar åt "fel" håll, tror jag att den intelligentare delen av människor inte blir de bäst anpassade.

Tänk på saken - när senast frågade någon i din närhet dig om huruvida du tror att det skulle kunna existera ett icke kolbaserat liv..? Eller om du tror att en intelligens skulle kunna finnas till utan en kropp? Hur skulle man kunna utveckla en ny typ av datorer? När blev människor såpass intelligenta att de kunde betrakta sitt eget beteende och relatera till våra instinkter och sociala status?

[ ] Mina kompisar snackar alltid om det!

[ ] Idag

[ ] Igår

[ ] Förra veckan

[ ] Förra månaden

[ ] Förra året

[x] Aldrig

Okej, Edvard!

Hur ofta vill någon visa dig en viral film på internet?

[x] Mina kompisar snackar alltid om det!

[x] Idag

[x] Igår

[x] Förra veckan

[x] Förra månaden

[x] Förra året

[ ] Aldrig

Min umgängeskrets är kanske inte den största, men jag skäms ändå lite... För att vara människa - med all denna vilja, kunskap och intelligens, när jag tror att jag hade varit mer lycklig som ett ovetande konstverk - skapad och uppskattad, men inte speciellt mycket mer.

Vi gör oss själva speciella

En ganska lustig sak jag har märkt är att alla människor ser sig själva som speciella.

Du vet - alla de där gråa människor du ser på tåget, jobbet, eller i stan?

Du är grå för dem med.

Så varför? - Varför har vi svårt att se att alla människor är speciella?

Kanske är det den lilla detaljen att varje fragment av ditt liv - varje minne, händelse, kunskap eller känsla tillhör dig, och bara dig. Ingen annan får reda på hur det är för dig.

Du vet inte vad som hände mig när jag gick på förskolan - vad jag sa, och vad jag gjorde då, eller hur?

Lika lite vet jag vad du gjorde för den där damen en gång när du var på stan - eller varför det fick dig att känna dig så speciell.

Vi gör oss själva speciella - vi tänker aldrig på att andra människor har gjort samma saker som vi, eller vet samma saker som oss själva.