söndag 27 november 2011

Markera, läs, bry dig inte, avmarkera

Varför slutar jag inte tänka?
Kan det inte vara slut, om någon säger att det är så?
Kan inte allt bli bra, och tankarna försvinna?

Varför måste jag tänka att det är orättvist?

Att säga ifrån EN gång borde väl vara okej? Särskilt om hon sagt ifrån två gånger innan - utan att något blev sämre? Varför måste det ta slut för att jag säger någonting? Jag vill ha en förklaring, men vill samtidigt inte dra upp det igen. Jag vill inte ha det såhär - en enda liten vidrig, förgiftande, äcklande, brännande, svidande, helvetisk, förbannad, djävulsk, dödande, skadande, outhärdlig, olidlig tanke! Helvetes jävla skit!


Det skulle aldrig bli såhär, vi skulle aldrig bli jag, aldrig. Att vara två har satt så djupa spår i mig. Jag kommer aldrig glömma, jag vill aldrig glömma. Snälla, snälla.
Jag är aldrig arg - det kunde jag säga före idag. När eurofin av ett "självmord" lagt sig, och noradrenalinet sätter in igen. De knivskarpa tankarna av hat och kärlek på samma gång. ETT FÖRBANNAT JÄVLA MISSTAG att bara EN GÅNG säga ATT MAN MÅR DÅLIGT - och att efter det MÅ ÄNNU SÄMRE.

Jag är så jävla arg just nu. Samtidigt är det svårt att säga att jag någonsin har känt mer kärlek, eller så mycket hat. Jag hatar dig, för att du gjort detta. Jag älskar dig för ALLT annat.
Ord räcker inte till, ingen handling heller.

måndag 21 november 2011

Nihilism

Jag tror inte på att moral som ett högre syfte existerar, då jag inte tror på någon högre makt som straffar en om man inte följer en viss moral. Däremot tror jag på moral gentemot andra människor, av respekt. Inte för att man måste, utan för att de mår bättre. Vi är bara djur. Inget spelar någon roll. Vi är här, det är allt.
Ingenting hindrar mig från att göra precis vad jag vill längre, förutom jag själv.

tisdag 8 november 2011

Sjuka, förvridna, beroendeframkallande tankar

Ignorera detta, och du gör henne illa.
Varje gång du får henne att säga förlåt, är säger hon förlåt för någonting du gjort fel.
Varje gång du påpekar detta, är det för att få henne att tycka synd om dig, och varje gång hon tycker synd om dig, gör du fel - för det är inte hon som gjort fel, det är du.
Varje gång hon säger aj, är det du som gjort det, och varje gång hon påpekar att hon inte borde säga det, är det du som tvingar henne till det. 
Ord kan inte beskriva en idé, de kan inte heller ge rättvisa åt att förklara den makt idén besitter.