Axiom of friendship

Quote from Wikipedia:

"In traditional logic, an axiom or postulate is a proposition that is not proved or demonstrated but considered to be either self-evident, or subject to necessary decision."

A friendship so true, and so self-evidented, that the very thought of proving or demonstrate it, becomes som self-proven and so self-demonstrated, that the friendship just grows stronger.

That's the kind of friendship every mind, in every borderless country, should expreience. No matter religion, fate, place of birthing, fourtune, color or political views a person have. There should always be a unconditional friendship - no matter what.

What is life?

Det är ingen planerad text... Allt är taget kring hur jag tänker - så förvänta dig inget vettigt. Enjoy!

Till den stora frågan: Vad är "liv"?

"Liv" kan handla om..

1. Att manipulera omgivningen till sin fördel
2. Att utvecklas
3. Att finna lösningar
4. Att existera för sig själv

1. Att manipulera omgivningen till sin fördel

Detta kräver en delfinton av vad som är en "fördel", och vad som är "jag", "mig själv", "det livet".

I människans fall är det enkelt - allt som gynnar oss i det samhälle vi lever i är vår fördel. Människan är å andra sidan (enligt min egen uppfattning) en typ av parasit.

Parasiter är enligt människans beskrivning en organism som lever på andra organismer. Parasiter lever för att överleva - alltså att föröka sig.

Globalt sett är vi dominerade... Vi kan överleva på alla kända miljöer på jorden, och vi undersöker andra organismer för att finna sätt att använda till vår fördel - att överleva.

Vi har ett "ego" - vilket gör att vi ser till vårt eget bästa, och alltid finner fördelar med det vi gör.

Detta genom att till exempel ta gift från maneter och använda som läkemedel - det gynnar vår art, men samtidigt dör maneten.

Argumentet "It's for the greater good" används vid sådana tillfällen - men vad är egentligen "The greater good" - en naturlig miljö där arter överlever, eller en manipulerad miljö där endast människor finns till?

Bortsett från genmanipulerade bakterier, finns det få djur som faktiskt inte utnyttjar omgivningen till sin fördel. Omgivningen kan innebära så många saker - fotosyntes, till exempel... Är manipulation av omgivningen. Genom att utnyttja solljus, vatten och koldioxid kan växter få fram druvsocker som används för att lagra energi, samt bryta ner protein.

För att ta det hela ett steg längre är inte det början på cirkeln - aminosyror - biologiska byggstenar, kan bildas genom att vatten, metan, ammoniak, koldioxid och väte under vissa geologiska förutsättningar kombineras. Redan detta är att utnyttja omgivningen - men en enda biologisk struktur kan inte betraktas som "liv"... Eller?

2. Att utvecklas

För att kunna överleva, krävs evolution - en utveckling av den existerande livsformen gentemot andra livsformer, så att den egna uppsättningen av egenskaper skapar en fördel jämfört med andra livsformer. Detta sker genom förökning, vilket påsksyndar mutation. Mutation kan också ske på andra sätt - både naturligt och konstgjort.

Genom att utsättas för stark strålning av något slag (UV, Alfa, Gamma, Beta, Magnetisk), kan NDA:t i cellkärnan mutera på ett okontrollerat sätt. Cellerna som utsätts för strålningen kan dö.

Framtvingad evolution är också ett sätt - att placera färgglada fiskar i ett vattendrag där alla andra färger är dystra, framtvingar en natuell selektion , där fiskar med mindre färg överlever bättre - detta är ett semikontrollerat sätt av evolution... Man vet inte om det kommer fungera, eller vad bieffekterna blir.

Det går också att ersätta vissa egenskaper, genom att ersätta en kvävebas, sockermolekyl eller en fosfatgrupp i en (eller båda) av DNA-strängens nukleotider, kan man genom kloning få fram nya egenskaper hos en organism. Man skulle kunna kalla detta för en semi-kontrollerad mutation, då vissa bieffekter kan uppstå när man klonar organismer. Man vet aldrig av bieffekterna blir, eller hur väl mutationen fungerar. Men samtidigt är den också mer kontrollerad än de två föregående, då man kan ta egenskaper ifrån andra organismer, och kan vet precis vad det är man ersätter.

Genom att utvecklas, kan "livet" förhoppningsvis "leva" lite längre. Men för att utvecklas, måste det först finnas "liv"... Eftersom att från en början kunde "livet" leva utan att utvecklas. Fast å andra sidan måste det ju ha utvecklats från någonting för att kunna bli "liv"..?

3. Att finna lösningar

Problem är något som ständigt uppkommer för "liv" - omgivningen kommer så småningom att förändras när man utnyttjar den. Detta ställer till problem, då organismen tvingas att finna en lösning på förändringen. Så... Om ingen evolution sker - sker ingen förändring?

Fel. Det finns andra aspekter att ta hänsyn till - till exempel jordbävningar, solstormar, översvämningar, strålningar, med mera. Men problemlösningen uppstår inte av sig självt.

Att finna lösningar är snarare en del av evolutionen.

Evolutionen är en del av livet.

Livet är ett sådant som vi känner till det.

Vår uppfattning av världen är skapad kring vårt ego.

Vårt ego tolkar allt till vår fördel.

Vår fördel är inte neutral.

Alltså är hela påståendet helt ogiltligt - då det (ända) från början inte tolkades neutralt, som det faktiskt var.

Sidolinje - men mänsklighetens hela samhälle, åsikter, uppfostran, folkminne har påverkat allas åsikter till den grad att vi själva inte ser vad vi gör för fel... Då det enligt vår tolkning är helt rätt.

4. Att existera för sig själv

Anledningen till att jag tog med denna punkt, vet jag faktiskt inte. Jag antar att jag åtminstånde ville nämna medvetandets existens. Jag är själv medveten om att påståendet " 'Liv' är att ha ett medvetande" är falskt.

Men jag vill ändå nämna en tanke:

Liv = Intelligens.

Att kunna förutse händelser, stora som små - gynnar utvecklingen, och därmed den egna artens överlevnad.

Att kunna interagera med andra individer skapar en snabbare utveckling.

Att kunna identifiera fränder eller fiender ger en större chans till överlevnad.

Men måste intelligens vara något som går att definiera?

Man kan definiera alla aspekter och förutsättningar för liv så som vi känner till det.

Men kan vi påstå att vi vet allt?

Imaginärt liv, avbildad intelligens - är inte det liv?

Hur kan vi med säkerhet påstå att liv inte kan existera utan en kropp?

Kan liv vara en tanke?

Om liv kan vara en tanke, kan liv vara musik?

"Musik är en produkt av ett liv - en avbildning av (1) mänsklighetens evolution, (4) intelligens, (3) utveckling och (2) manupilation."

Slutsats:

Jag har ingen jävla aning om hur man ska definiera liv. Hela begreppet är så stort, att det är omöjligt för en hel civilisation att begripa hur oändligt det egentligen är. Ändå kan svaret finnas hos den enklaste av alla bakterier.

Den du.

Odjuret

Även om jag inte tror, kan jag tänka.

"Vi hade haft en underbar dag, hon och jag. Vi var nykära, och skulle tillbringa vår första natt tillsammans. Hon låg där, naken och vackrare än någonsin. Jag hade precis släckt värmeljusen, och det luktade svagt av magnolia i den mörka natten genom det öppna fönstret.
Jag hade aldrig förstått vad äkta kärlek var förränn denna dagen. Hon hade fått mig att inse att de var henne jag skulle leva mitt liv med, och när vi kysste varandra, kunde jag känna den dova smaken av någon man längtat efter ett helt liv.

Plötsligt kändes det fel. Det hördes ett flåsande läte ifrån fönstret, och jag skymtade, genom min spegel - något stort i fönstret.
Jag vände mig om, och såg en stor, flåsande hund-människa, som försökte kravla sig in genom fönstret.

Jag såg vart hans ögon var riktade. Mot henne.
'Nej!', var min sista tanke." - Om man kan vara så rädd, vore inte livet värt att leva.

Nu ska jag försöka sova... Med fönstret som fick mig att komma på denna historia, öppet.

Bort. Nytt.

Små historier som poppar upp från fantasin ibland, kan vara ganska förvirrande.

"Väskan var tung, och målet var okänt. Antar att jag bara ville bort ifrån allting. Allting - mitt liv, jobbet, lägenheten - vardagen. Inne på stationen luktade det starkt av sprit - någon punadre hade somnat med en öppen Vodkaflaska. Jag såg mot den utländska städaren, och undrade om han också längtade bort. Bort ifrån fyllot, mynttoaletterna, biljettautomaten, resecentrum - allt.

Jag ville börja om på nytt. Köpte en biljett - Skurup. Vem fan hade hört talas om det? Tjugotre minuter - bara att vänta. Tur att man hade musik med sig.

Tåget blev försenat, men vad hade jag förväntat mig? Bort. Sur min - på... Man får ju inte låta folk tro att man är social. Tågkorridorer känns alltid trängre när det är fullt över allt. Dessutom är det väl inget att le åt, när tåget börjar åka? Ledig plats - toppen! Jag slänger in väskan i närmsta bagageutrymme, och sätter mig. En svag doft av vattenmelon, och ljudet av hög musik i ett par skräniga hörlurar tränger fram från tågets övriga sinnesintryck.

Nytt. Jag ser på henne - hon har lutat sitt huvud bakåt på sätets pappersduk, samtidigt som hon blundar och ler. Exotiska ögon, ljusbrun hy. Söt.
Nytt. Om man skulle... Nej. Jag skulle bara bli avfärdad. Men jag kan inte sluta se på henne. Jag vet att jag kommer drömma om henne i resten av mitt liv - vad som än händer. Hur länge har det pågått? 1 sekund? Ett lyckligt liv? En evighet?
Hon öppnar sina ögon. Ultrarapid. Jag kan se hennes pupiller i motljuset, hastigt förminskas på grund av det plötsliga ljuset. Varje detalj i hennes ansikte - hastigt förändras det, hon kisar. Vänjer sig vid ljuset. Jag är fast - hon ser på mig, vänder huvudet sakta efter ögonen.
En explosion av det vackraste leende jag någonsin sett. Musik. Hennes röst låter inte som musik - hennes röst är musik. Ljuset - det mjukgula ljuset som reflekteras i hennes ansikte - allt är förtrollande. Hon talar igen, och jag uppfattar att hon presenterar sig.

"Hej! Fredrica!" Hon kränger fram sin hand mellan oss i det trånga sätet för att hälsa.

Jag minns knappt vad som har hänt... Men från att vilja bort ifrån allting, vill jag helt plötsligt stanna. Stanna i det nya - då hon och jag lyssnade på hennes musik genom varsin öronsnäcka, hand i hand, kind mot kind. På väg mot något nytt."

Ibland får man insikter av något annat - och jag undrar om man då snor någon annans lyckligaste minne.

Könlösa vänner

Tänk vad skönt det skulle vara om vänner inte benämnde varandra som "hon" och "han".

Om man slapp könsdefiniera sina vänner - att inte prata om vissa saker med tjejer, respektive killar - En vän som inte brydde sig om man var tjej eller kille - bara accepterade en för den man var, som bara var en vän.

Ett virrigt inlägg.

För vissa är jag en vän.
För någon annan är jag någon att dela musik med.
För den tredje är jag bara text.

Men vissa kanske ser mig som både en vän, och en text - kanske någonting där emellan... En vän i form av en text, som man inte har kontakt med på något annat sätt än text.
Jag hatar att vara en text.

För en kanske jag är DEN människan - eller tvärtom.

För en i min närhet kanske jag är en smart kille, med en något mörkare röst än vanligt.

Eller en helt vanlig människa utan något vidare till självförtroende.
För den sjätte människan kanske jag är världens snällaste människa, medan jag kanske är någon annans mardröm. Fast kanske är jag en man frågar om tiden, eller kanske ber om råd från?

Någon kanske tycker att jag är en väldigt massa förvirrade tankar - andra kanske inte märker av det. Jag kan ju också vara någon man kände för längesen, eller håller på att glida ifrån. En man känner för att man har hälsat på mig. En dubbeltydig människa, med en konstig ställning på ett kort? Den tionde kanske ser färgen rosa framför sig när den tänker på mig. Jag kanske till och med är en väns vän till någon?

Kanske är jag två eller tre saker av de ovanstående sakerna? Eller allihopa? - Ibland undrar man hur många man är, och om det finns någon som är likadan.

Datorn vs. Hjärnan

Inledningsvis: En dator kan på flera punkter liknas vid den mänskliga hjärnan samt vissa organ eller nödvändiga livsfunktioner.

En dator kan efter en process vid namn programmering bearbeta samt skapa information, dock så är denna process svår att utföra; eftersom människor måste veta hur man ska programmera den.

Detta leder in oss på den första skillnaden.

Medvetandet.

En människa föds med endast ett fåtal instinkter samt tankar.

Instinkterna och tankarna hör ihop; instinkter om att få mat, vilket finns vid brösten; och tankar om att det vänstra bröstet är tryggast, eftersom hjärtljudet är som starkast där.

Hjärtljudet har under nästan hela graviditeten vänjts in i ”hörminnet” och gett ett "tryggt" ljud åt barnet.

(Hörminnet är också anledningen till varför vi reagerar med tystnad på ”Shhhh!”, då detta sjyssande låter som hjärtat gör inifrån magen, alltså trygghet och tystnad)

Minnen och upplevelser spelar en stor roll för människors psykiska och fysiska beteende; om man blir slagen som barn innebär det ofta att man får ett aggressivt eller undergivet beteende gentemot andra människor; man löper också stor risk för att aga sina egna barn eftersom man tror att det är det bästa sättet att uppfostra på.

Man skulle kunna bevisa att detta utgör en markant skillnad mellan människa och dator.

Om vi antog att vi kunde ställa en fråga till en dator tio år efter att den startats för första gången – hur ser du på livet?

Då skulle den inte svara att den tycker det är orättvist att man inte installerat det senaste antivirusprogrammet på den, eller att den vill ha ett nytt grafikkort. Varför? – För att den letar inte medvetet upp information om omvärlden.

Om man däremot skulle fråga en seriös tioåring som hade tid att svara på frågan, så skulle människan gett en ganska utförlig förklaring och tankar kring frågan.

En människa kan alltså skapa information från ingenting, vi kan tolka och bearbeta någonting, och sedan översätta det till någonting förståeligt med vår hjärna.

En dator behöver däremot hjälp med något sådant. Den skulle inte heller kunna veta vad det är den bearbetar; om en människa skulle få i uppdrag att hämta en porrfilm i en butik skulle han/hon ifrågasätta varför, och möjligen känna sig äcklad. En dator skulle däremot bara hämtat hem filmen och sedan ägnat sig åt att visa filmen, utan några tankar.

Detta beror på att människan har ett medvetande; inte datorn.

Man skulle kunna ”ge” datorn ett medvetande, men det skulle bara vara ett visuellt sådant; ett skal som döljde sanningen; ettor och nollor.

Då leds vi in på filmerna The Island och The Matrix; kan människan leva utan ett medvetande, när en dator kan det?

Medvetandet behöver ju nödvändigtvis inte vara sant; i Matrix lever man i en drömvärld och har ett visuellt tänkande, man stängs ute från verkligheten och därmed sanningen, och trivs med det.

I filmen The Island lever man däremot i en konstgjord verklig värld, men hålls också där utanför sanningen.

Kan en människa leva på de ovanstående sätten?

- Med rätt teknik, definitivt ja.

Verkliga exempel på det är vad som kallas hjärntvättning; man ”omprogrammeras” till att tro/göra någonting annat än vad man gjorde före. Även kallat att hjärntvätta någon.

En människa formas av yttre såsom inre faktorer: Ett brutet ben p.g.a. en cykelolycka kan leda till cykelfobi. Tankar formar nya sätt att se på andra människor, och kan få oss att tro på olika saker, eller bli rätta för andra.

Exempel på det är religioner; om man övertygar sig själv om att gud finns, kommer hjärnan i sitt undermedvetna dunkel söka efter antydningar och bevis för att det verkligen finns en gud.

Nu ska jag inte dra in religion; men jag, som ateist, ser till exempel en humla (som för övrigt i teorin inte kan flyga) inte som ett resultat av någon skapare; utan ett resultat av miljoner år av utveckling... Gener som har utvecklats av tempraturer, omgivning, tillgång på föda, m.m.

Om två individer lever tillsammans en längre tid utan att tala med varandra kommer de att fantisera om varandra, och försöka skapa en bakgrund om personen, eftersom människan är naturligt nyfiken, och oftast vill veta så mycket som möjligt. För att ge ännu ett exempel på detta kan ni läsa boken Hästarnas dal av Jean M Auel.

Där lever två människor tillsammans utan att kommunicera med varandra, och båda bygger upp en historia bakom den anra människan – varför h*n var där, vad h*n gjort före, vem h*n var, ect, ect.

Från ingen information alls, förutom genom att iaktta varandra, byggde de alltså upp ett helt liv kring den andra – från ingen information alls!

Deta är alltså helt omöjligt för en dator.

Jag sa att ”vi” är lika, men enligt mina beskrivningar är vi väldigt olika?

Man kan aldrig jämföra datorer och människor på samma sätt som t.ex. människor och djur, på grund av medvetandet.

Däremot så kan man se kroppsliga likheter; en dator har oftast någon form av minne kallat en hårddisk; en människa lagrar minnen på ett sätt som man inte har kunnat lista ut än.

Mänskligheten är än så länge inne på ett tidigt skede då det gäller vetenskap – men det får jag återkomma till i ett senare inlägg, tror jag.

Hur som helst; den mänskliga hjärnan kan beräkna tal, likaså kan en dator.

En människa behöver energi för att fungera = mat för människan, elektricitet för datorn.

Elektriciteten kan också liknas vid människans blodomlopp, eftersom allting hänger ihop.

Grafikkortet tar hand om ”miljön” - skapar en uppfattning om hur det ser ut, det datorn kalkylerar.

Detta kan liknas vid den egenskap människan har – att kunna skapa en visuell miljö och kunna skaffa sig en uppfattning kring omgivningen. Båda objekten behöver information utifrån; för människan kallas detta för sinnen och för datorn kallas detta för cd-läsare, diskett-läsare, usbminnen, Internet, mm.

Datorer är alltså lika på ett kroppsligt stadie; förutom att de inte kan röra sig eller skapa någonting av någonting fysiskt.

Men det är lite samma sak människor emellan.

Män och kvinnor är inte olika; till kroppen är de nästan identiska men i tankar och sinnen kan de skilja sig enormt. Det gäller samma fakta mellan lik-könade människor; en man liknar en annan man, men kan se ut på ett helt annat sätt i tankebanor och andra faktorer.

Varför ska man då ge t.ex. kvinnor en lägre lön än män?

Varför respekteras de mindre, är det för att deras fysiska styrka är naturligt mindre än en mans?

Ser du på samma sätt på en dator?

Jag menar; ni är ju ganska lika, men inte ger du den en sämre behandling för att det är en dator?

Observera att du inte behöver skriva någon kommentar; den ovanstående texten är till för att du ska se på andra människor med mer jämställda tankar om dem... Och om jag har gjort rätt så ska detta framkallas genom att jämföra människor med någonting som man i praktiken inte kan jämföra dem med.

Risken - Chansen

Fler borde ta risken att viska ”Jag vill leva resten av livet med dig” i någons öra, även om man riskerar att få nobben.

Men i efterhand kan man alltid säga ”Jag försökte i alla fall” till sig själv – Eller hur?

Att dela livet med någon – försöka hitta mönster tillsammans med h*n i molnen, sitta och sjunga löjliga melodier med kompisar, krama ett träd, le åt lyckliga människor, älska sitt utseende, äta något gott, älska känslan av något mjukt mot din hud, inte tänka på sin ålder, göra andra människor lyckliga, läsa en bra bok, lyssna på en bra låt, unna sig något någon gång, ha en gullig bild på rummet, ställa in doftande blommor på någons rum...

Att skratta åt livets små misslyckanden, som att försova sig till jobbet/skolan, skratta med kompisar – Det finns så mycket som kan göra dig glad... Som kan ge dig känslan av att du lever!