Slätthult

Ibland hjälper det mer än vad man tror att gå ut och gå.
Idag gick jag längs med vägen, och hörde plötsligt ett porlande ljud till vänster om mig. En liten bäck, som skapade en behaglig stämning på just den platsen. I mörkret, jämte en väg. Nu kanske tanken är fel, men jag tänkte att om man kunde sätta en mikrofon just där, och sända till något kontor i en storstad, kanske i alla fall en människa skulle kunna tänka på lite mer än sitt jobb?

När jag korsade vägen, såg jag ett ljus bakom mig - ett par billyktor. Plötsligt slog det mig att jag var rädd. Bilen var ca 300 meter bort, och jag hade reflexer på mig. Jag var rädd för att dö. Vilket är lättande, för de senaste dagarna har jag nästan längtat efter att någonting skulle ske av en olycka, så jag slapp göra någonting själv. Typ att en bil körde lite för fort, lite för mycket på mig... Jag vill inte dö längre, för nu har jag en idé. En idé som ger en mening med livet.