Morphys lag

Vissa människor gillar man, andra gillar man inte. Man undviker oftast de senare, men vill tillbringa tid med de första. Vissa människor gör att man gillar sig själv mer. Andra glömmer en. Oftast händer det senare. Varför sker det som är negativt oftare än allt annat? Ifall man trivs med det som är bra - varför fortsätta med det som är dåligt? Som att sitta på en pedistal, och förneka att man förtjänar det.

Could it be... Everyone?

"There are 200 countries in the world now! Do these people honestly think that God is sitting around picking out his favorites? Why would he do that? Why would God have a favorite country? And why would it be America out of all the countries? Because you have the most money? Because he likes our National Anthem? Maybe it's because he heard we have 18 delicious flavors of Classic Rice-A-Roni? It's delusional thinking! And America is not alone with this sort of delusions. Military cemeteries around the world are packed with brainwashed dead soldiers who were convinced God was on their side. America prays for God to destroy our enemies. Our enemies pray for God to destroy us. Somebody's gonna be disappointed! Somebody's wasting their fucking time! Could it be... Everyone?"

- George Carlin

Intressanta samtal

Jag hade ett samtal med min bror idag. Vi pratade om etnisk resning, utomjordisk musik, evigt liv och människovärden. Jag kom på en tanke:

Tänk dig en människa, som för varje gång den sade något, sade något intressant. Någonting vist, som alla egentligen borde tänka på. Varför strävar inte fler efter att vara en sådan person? Som tänker sig för före den säger någonting?

Det tänker i alla fall jag sträva efter.

Time Equals Corruption

Tänk dig att för varje sekund du tillbringar med någon, kommer risken för att du eller den människan gör något som inte var meningen från början större och större. Ju längre en person sitter vid makten, desto större är risken för den att bli korrupt. Ju längre en religion råder, desto större blir risken att den inte utövas som det var meningen. Ju längre någonting fungerar, desto större är risken att det går fel.
Alltså:
Om T = Tid, och K = Korruption, så;
T=K.

Någonting vackert

Jag vet inte vad andra tycker är vackert... Men det jag ser som vackert, det vill jag dela med någon jag älskar. För jag undrar vad som händer om man bara... Håller det inne - blir det som en blomma i en vas som får stå för länge?

Slätthult

Ibland hjälper det mer än vad man tror att gå ut och gå.
Idag gick jag längs med vägen, och hörde plötsligt ett porlande ljud till vänster om mig. En liten bäck, som skapade en behaglig stämning på just den platsen. I mörkret, jämte en väg. Nu kanske tanken är fel, men jag tänkte att om man kunde sätta en mikrofon just där, och sända till något kontor i en storstad, kanske i alla fall en människa skulle kunna tänka på lite mer än sitt jobb?

När jag korsade vägen, såg jag ett ljus bakom mig - ett par billyktor. Plötsligt slog det mig att jag var rädd. Bilen var ca 300 meter bort, och jag hade reflexer på mig. Jag var rädd för att dö. Vilket är lättande, för de senaste dagarna har jag nästan längtat efter att någonting skulle ske av en olycka, så jag slapp göra någonting själv. Typ att en bil körde lite för fort, lite för mycket på mig... Jag vill inte dö längre, för nu har jag en idé. En idé som ger en mening med livet.

Vitt

"Vet du hur det känns?" jag ställde frågan rakt ut i det kalla sjukhusrummet.

"Att inte minnas vem personen var - den man ville dela alla minnen, tankar och upplevelser med? Jag vet hur det är. Kärleken har beskrivits på så många sätt förut - och inget är mer fel än det andra. Kärlek är den där oemotståndliga längtan efter en annan människa - just den där lilla perfekta känslan av att allting är som det ska vara - att det inte finns något som helst fel i världen."

Rummet var fortfarande tyst utöver ljudet av respiratorn som höll mig vid liv.

"Vet du hur det känns?"

En bil passerade på vägen utanför sjukhuset.

"Att inte komma ihåg smaken av alla kyssar? Eller vad personen man älskade skulle ha skrattat åt?

Alla drömmar man haft, alla tankar tillsammans - varenda liten handtryckning... Sådant som var så självklart... Är nu så otroligt stort."

Jag blundade en stund. Minnet var helt blankt.

"Jag vill leva igen... Det där livet som jag vet att jag levt. Men jag vill inte leva om det precis som det var - jag önskar jag hade levt som jag ville, medan jag kunde."

What is life?

Det är ingen planerad text... Allt är taget kring hur jag tänker - så förvänta dig inget vettigt. Enjoy!

Till den stora frågan: Vad är "liv"?

"Liv" kan handla om..

1. Att manipulera omgivningen till sin fördel
2. Att utvecklas
3. Att finna lösningar
4. Att existera för sig själv

1. Att manipulera omgivningen till sin fördel

Detta kräver en delfinton av vad som är en "fördel", och vad som är "jag", "mig själv", "det livet".

I människans fall är det enkelt - allt som gynnar oss i det samhälle vi lever i är vår fördel. Människan är å andra sidan (enligt min egen uppfattning) en typ av parasit.

Parasiter är enligt människans beskrivning en organism som lever på andra organismer. Parasiter lever för att överleva - alltså att föröka sig.

Globalt sett är vi dominerade... Vi kan överleva på alla kända miljöer på jorden, och vi undersöker andra organismer för att finna sätt att använda till vår fördel - att överleva.

Vi har ett "ego" - vilket gör att vi ser till vårt eget bästa, och alltid finner fördelar med det vi gör.

Detta genom att till exempel ta gift från maneter och använda som läkemedel - det gynnar vår art, men samtidigt dör maneten.

Argumentet "It's for the greater good" används vid sådana tillfällen - men vad är egentligen "The greater good" - en naturlig miljö där arter överlever, eller en manipulerad miljö där endast människor finns till?

Bortsett från genmanipulerade bakterier, finns det få djur som faktiskt inte utnyttjar omgivningen till sin fördel. Omgivningen kan innebära så många saker - fotosyntes, till exempel... Är manipulation av omgivningen. Genom att utnyttja solljus, vatten och koldioxid kan växter få fram druvsocker som används för att lagra energi, samt bryta ner protein.

För att ta det hela ett steg längre är inte det början på cirkeln - aminosyror - biologiska byggstenar, kan bildas genom att vatten, metan, ammoniak, koldioxid och väte under vissa geologiska förutsättningar kombineras. Redan detta är att utnyttja omgivningen - men en enda biologisk struktur kan inte betraktas som "liv"... Eller?

2. Att utvecklas

För att kunna överleva, krävs evolution - en utveckling av den existerande livsformen gentemot andra livsformer, så att den egna uppsättningen av egenskaper skapar en fördel jämfört med andra livsformer. Detta sker genom förökning, vilket påsksyndar mutation. Mutation kan också ske på andra sätt - både naturligt och konstgjort.

Genom att utsättas för stark strålning av något slag (UV, Alfa, Gamma, Beta, Magnetisk), kan NDA:t i cellkärnan mutera på ett okontrollerat sätt. Cellerna som utsätts för strålningen kan dö.

Framtvingad evolution är också ett sätt - att placera färgglada fiskar i ett vattendrag där alla andra färger är dystra, framtvingar en natuell selektion , där fiskar med mindre färg överlever bättre - detta är ett semikontrollerat sätt av evolution... Man vet inte om det kommer fungera, eller vad bieffekterna blir.

Det går också att ersätta vissa egenskaper, genom att ersätta en kvävebas, sockermolekyl eller en fosfatgrupp i en (eller båda) av DNA-strängens nukleotider, kan man genom kloning få fram nya egenskaper hos en organism. Man skulle kunna kalla detta för en semi-kontrollerad mutation, då vissa bieffekter kan uppstå när man klonar organismer. Man vet aldrig av bieffekterna blir, eller hur väl mutationen fungerar. Men samtidigt är den också mer kontrollerad än de två föregående, då man kan ta egenskaper ifrån andra organismer, och kan vet precis vad det är man ersätter.

Genom att utvecklas, kan "livet" förhoppningsvis "leva" lite längre. Men för att utvecklas, måste det först finnas "liv"... Eftersom att från en början kunde "livet" leva utan att utvecklas. Fast å andra sidan måste det ju ha utvecklats från någonting för att kunna bli "liv"..?

3. Att finna lösningar

Problem är något som ständigt uppkommer för "liv" - omgivningen kommer så småningom att förändras när man utnyttjar den. Detta ställer till problem, då organismen tvingas att finna en lösning på förändringen. Så... Om ingen evolution sker - sker ingen förändring?

Fel. Det finns andra aspekter att ta hänsyn till - till exempel jordbävningar, solstormar, översvämningar, strålningar, med mera. Men problemlösningen uppstår inte av sig självt.

Att finna lösningar är snarare en del av evolutionen.

Evolutionen är en del av livet.

Livet är ett sådant som vi känner till det.

Vår uppfattning av världen är skapad kring vårt ego.

Vårt ego tolkar allt till vår fördel.

Vår fördel är inte neutral.

Alltså är hela påståendet helt ogiltligt - då det (ända) från början inte tolkades neutralt, som det faktiskt var.

Sidolinje - men mänsklighetens hela samhälle, åsikter, uppfostran, folkminne har påverkat allas åsikter till den grad att vi själva inte ser vad vi gör för fel... Då det enligt vår tolkning är helt rätt.

4. Att existera för sig själv

Anledningen till att jag tog med denna punkt, vet jag faktiskt inte. Jag antar att jag åtminstånde ville nämna medvetandets existens. Jag är själv medveten om att påståendet " 'Liv' är att ha ett medvetande" är falskt.

Men jag vill ändå nämna en tanke:

Liv = Intelligens.

Att kunna förutse händelser, stora som små - gynnar utvecklingen, och därmed den egna artens överlevnad.

Att kunna interagera med andra individer skapar en snabbare utveckling.

Att kunna identifiera fränder eller fiender ger en större chans till överlevnad.

Men måste intelligens vara något som går att definiera?

Man kan definiera alla aspekter och förutsättningar för liv så som vi känner till det.

Men kan vi påstå att vi vet allt?

Imaginärt liv, avbildad intelligens - är inte det liv?

Hur kan vi med säkerhet påstå att liv inte kan existera utan en kropp?

Kan liv vara en tanke?

Om liv kan vara en tanke, kan liv vara musik?

"Musik är en produkt av ett liv - en avbildning av (1) mänsklighetens evolution, (4) intelligens, (3) utveckling och (2) manupilation."

Slutsats:

Jag har ingen jävla aning om hur man ska definiera liv. Hela begreppet är så stort, att det är omöjligt för en hel civilisation att begripa hur oändligt det egentligen är. Ändå kan svaret finnas hos den enklaste av alla bakterier.

Den du.

Två sidor

Ett riktigt bra inlägg av Jonas Cramby på Metro.se:

http://www.metro.se/2010/03/19/14107/sluta-slosa-bort-era-tjejers-chans-ti/

Dessutom såg jag en sak som jag inte blev riktigt lika glad över, på det ärade Facebook.
En liten statusuppdatering - inte om hur någon borde dö, eller ett grattis till en människa någon knappt känner.
Fem ord, och en knut i magen:

"Kan jag bo hos nån?"

Jag är rädd att det var allt för mig ikväll.

Vänner för livet

När jag märker att en människa inte är särskilt finslipad inom ämnet vänlighet, frågar jag dem ofta om de läst bokserien "Eragon", och det visar sig då ofta att de inte gjort det.

Det är nämligen så, att böcker med ett overkligt innehåll, alltså sience-fiction, fantasy eller andra påhittade historier ofta har ett väldigt bra budskap - "Contact" har ett, "The day the earth stood still" har ett annat, och jag tycker att detta framstår på ett tydligare sätt i just såna här böcker/filmer, eftersom det ofta är en intelligentare livsform/kultur, som förklarar någonting som är värdefullt att kunna för någon som inte vet om det.

Och i just serien "Eragon" finns det i andra eller tredje boken en sån här dialog mellan en Alv och en Människa... Dock minns jag inte riktigt alla detaljer, men kärnbudskapet och kringdetaljerna var ungefär dessa:

Alver kan inte dö av att åldras, och därför har de utvecklat en filosofi när det gäller att träffa nya individer - Oavsett på vilket humör man är, och oavsett vad man instinktivt tycker om individen, ska man bete sig så vänligt som möjligt.

Eftersom man aldrig vet hur länge man kommer känna personen, eller vad man kommer uppleva med denne - Försök få personen att tycka om dig så mycket som möjligt första gången ni möts, eftersom det är väldigt mycket jobbigare att försöka få någon att gilla en om man inleder en vänskap med att vara arga på varandra.

Datorn vs. Hjärnan

Inledningsvis: En dator kan på flera punkter liknas vid den mänskliga hjärnan samt vissa organ eller nödvändiga livsfunktioner.

En dator kan efter en process vid namn programmering bearbeta samt skapa information, dock så är denna process svår att utföra; eftersom människor måste veta hur man ska programmera den.

Detta leder in oss på den första skillnaden.

Medvetandet.

En människa föds med endast ett fåtal instinkter samt tankar.

Instinkterna och tankarna hör ihop; instinkter om att få mat, vilket finns vid brösten; och tankar om att det vänstra bröstet är tryggast, eftersom hjärtljudet är som starkast där.

Hjärtljudet har under nästan hela graviditeten vänjts in i ”hörminnet” och gett ett "tryggt" ljud åt barnet.

(Hörminnet är också anledningen till varför vi reagerar med tystnad på ”Shhhh!”, då detta sjyssande låter som hjärtat gör inifrån magen, alltså trygghet och tystnad)

Minnen och upplevelser spelar en stor roll för människors psykiska och fysiska beteende; om man blir slagen som barn innebär det ofta att man får ett aggressivt eller undergivet beteende gentemot andra människor; man löper också stor risk för att aga sina egna barn eftersom man tror att det är det bästa sättet att uppfostra på.

Man skulle kunna bevisa att detta utgör en markant skillnad mellan människa och dator.

Om vi antog att vi kunde ställa en fråga till en dator tio år efter att den startats för första gången – hur ser du på livet?

Då skulle den inte svara att den tycker det är orättvist att man inte installerat det senaste antivirusprogrammet på den, eller att den vill ha ett nytt grafikkort. Varför? – För att den letar inte medvetet upp information om omvärlden.

Om man däremot skulle fråga en seriös tioåring som hade tid att svara på frågan, så skulle människan gett en ganska utförlig förklaring och tankar kring frågan.

En människa kan alltså skapa information från ingenting, vi kan tolka och bearbeta någonting, och sedan översätta det till någonting förståeligt med vår hjärna.

En dator behöver däremot hjälp med något sådant. Den skulle inte heller kunna veta vad det är den bearbetar; om en människa skulle få i uppdrag att hämta en porrfilm i en butik skulle han/hon ifrågasätta varför, och möjligen känna sig äcklad. En dator skulle däremot bara hämtat hem filmen och sedan ägnat sig åt att visa filmen, utan några tankar.

Detta beror på att människan har ett medvetande; inte datorn.

Man skulle kunna ”ge” datorn ett medvetande, men det skulle bara vara ett visuellt sådant; ett skal som döljde sanningen; ettor och nollor.

Då leds vi in på filmerna The Island och The Matrix; kan människan leva utan ett medvetande, när en dator kan det?

Medvetandet behöver ju nödvändigtvis inte vara sant; i Matrix lever man i en drömvärld och har ett visuellt tänkande, man stängs ute från verkligheten och därmed sanningen, och trivs med det.

I filmen The Island lever man däremot i en konstgjord verklig värld, men hålls också där utanför sanningen.

Kan en människa leva på de ovanstående sätten?

- Med rätt teknik, definitivt ja.

Verkliga exempel på det är vad som kallas hjärntvättning; man ”omprogrammeras” till att tro/göra någonting annat än vad man gjorde före. Även kallat att hjärntvätta någon.

En människa formas av yttre såsom inre faktorer: Ett brutet ben p.g.a. en cykelolycka kan leda till cykelfobi. Tankar formar nya sätt att se på andra människor, och kan få oss att tro på olika saker, eller bli rätta för andra.

Exempel på det är religioner; om man övertygar sig själv om att gud finns, kommer hjärnan i sitt undermedvetna dunkel söka efter antydningar och bevis för att det verkligen finns en gud.

Nu ska jag inte dra in religion; men jag, som ateist, ser till exempel en humla (som för övrigt i teorin inte kan flyga) inte som ett resultat av någon skapare; utan ett resultat av miljoner år av utveckling... Gener som har utvecklats av tempraturer, omgivning, tillgång på föda, m.m.

Om två individer lever tillsammans en längre tid utan att tala med varandra kommer de att fantisera om varandra, och försöka skapa en bakgrund om personen, eftersom människan är naturligt nyfiken, och oftast vill veta så mycket som möjligt. För att ge ännu ett exempel på detta kan ni läsa boken Hästarnas dal av Jean M Auel.

Där lever två människor tillsammans utan att kommunicera med varandra, och båda bygger upp en historia bakom den anra människan – varför h*n var där, vad h*n gjort före, vem h*n var, ect, ect.

Från ingen information alls, förutom genom att iaktta varandra, byggde de alltså upp ett helt liv kring den andra – från ingen information alls!

Deta är alltså helt omöjligt för en dator.

Jag sa att ”vi” är lika, men enligt mina beskrivningar är vi väldigt olika?

Man kan aldrig jämföra datorer och människor på samma sätt som t.ex. människor och djur, på grund av medvetandet.

Däremot så kan man se kroppsliga likheter; en dator har oftast någon form av minne kallat en hårddisk; en människa lagrar minnen på ett sätt som man inte har kunnat lista ut än.

Mänskligheten är än så länge inne på ett tidigt skede då det gäller vetenskap – men det får jag återkomma till i ett senare inlägg, tror jag.

Hur som helst; den mänskliga hjärnan kan beräkna tal, likaså kan en dator.

En människa behöver energi för att fungera = mat för människan, elektricitet för datorn.

Elektriciteten kan också liknas vid människans blodomlopp, eftersom allting hänger ihop.

Grafikkortet tar hand om ”miljön” - skapar en uppfattning om hur det ser ut, det datorn kalkylerar.

Detta kan liknas vid den egenskap människan har – att kunna skapa en visuell miljö och kunna skaffa sig en uppfattning kring omgivningen. Båda objekten behöver information utifrån; för människan kallas detta för sinnen och för datorn kallas detta för cd-läsare, diskett-läsare, usbminnen, Internet, mm.

Datorer är alltså lika på ett kroppsligt stadie; förutom att de inte kan röra sig eller skapa någonting av någonting fysiskt.

Men det är lite samma sak människor emellan.

Män och kvinnor är inte olika; till kroppen är de nästan identiska men i tankar och sinnen kan de skilja sig enormt. Det gäller samma fakta mellan lik-könade människor; en man liknar en annan man, men kan se ut på ett helt annat sätt i tankebanor och andra faktorer.

Varför ska man då ge t.ex. kvinnor en lägre lön än män?

Varför respekteras de mindre, är det för att deras fysiska styrka är naturligt mindre än en mans?

Ser du på samma sätt på en dator?

Jag menar; ni är ju ganska lika, men inte ger du den en sämre behandling för att det är en dator?

Observera att du inte behöver skriva någon kommentar; den ovanstående texten är till för att du ska se på andra människor med mer jämställda tankar om dem... Och om jag har gjort rätt så ska detta framkallas genom att jämföra människor med någonting som man i praktiken inte kan jämföra dem med.

Risken - Chansen

Fler borde ta risken att viska ”Jag vill leva resten av livet med dig” i någons öra, även om man riskerar att få nobben.

Men i efterhand kan man alltid säga ”Jag försökte i alla fall” till sig själv – Eller hur?

Att dela livet med någon – försöka hitta mönster tillsammans med h*n i molnen, sitta och sjunga löjliga melodier med kompisar, krama ett träd, le åt lyckliga människor, älska sitt utseende, äta något gott, älska känslan av något mjukt mot din hud, inte tänka på sin ålder, göra andra människor lyckliga, läsa en bra bok, lyssna på en bra låt, unna sig något någon gång, ha en gullig bild på rummet, ställa in doftande blommor på någons rum...

Att skratta åt livets små misslyckanden, som att försova sig till jobbet/skolan, skratta med kompisar – Det finns så mycket som kan göra dig glad... Som kan ge dig känslan av att du lever!